Jag gick mot kylskåpet. Jag letade efter nåt vi kunde äta, men hittade inget speciellt.
- Vi beställer från roomservisen! Är inte det är bra idé? Sa Justin.
- Allt du säger är en bra idé! sa jag och kysste hans kind.
Justin tog tag i telefonen och började trycka in ett nummer.
- Vad vill du ha? Undrade han.
- Bestäm du älskling! Sa jag och hajade till. Älskling. Justin hade inte sagt så till mej förut. Åh nu gjorde jag säkert bort mej totalt!
- Haah! Det där gillar jag! Älskling! Det vill jag bli kallad oftare! Sa han, blinkade mot mej och la luren mot örat.
Jag rodnade som vanligt. Jag iakttog Justin när han beställde. Han satt där på soffan, så snygg man kan bli. Med bar överkropp och allt. Han var så trevlig i telefon också. Jag slår vad om att han skulle kunna få hela köket bara av att prata en liten stund.
- Sådär! Sa Justin när han lagt på.
Han kom fram till mej. Kysste mej länge, utan nån förvarning. Jag besvarade kyssen väl. Han lyfte upp mej på köksbänken. Han vilade huvudet i mina händer tills jag släppte och hans huvud ramlade ner i mitt knä. Jag skrattade och strök några fingrar igenom hans hår.
- Det finns inte ord för hur vacker du är! Sa Justin.
- Aaw men du.. Sa jag och ruskade om hans huvud i mina händer.
Sen hörde vi knackningar på dörren. Vi båda reagerade, men Justin va snabbast. Sen hejdade han sig några meter framför dörren.
- Kanske du borde.. Sa han och kollade på mej.
- Vadå? Varför? Frågade jag.
Han gjorde en gest mot sin bara överkropp och log ett snett leende.
- Äh! Du är snygg! Sa jag och flinade.
Han suckade och gick mot dörren. Jag smög efter för att se roomservise gubbens min. Oj det va ingen gubbe. Och det va ingen tant heller. Det va en tjej. Skitsnygg var hon i mina ögon iallafall. Justin stod i dörröppningen. Tjejen glodde på honom.
- Wow, du är ännu snyggare än på tv, sa hon och log sexigt.
Hon var då ingen belieber precis. Då hade hon flippat ur. Jag blev ändå avundsjuk. Hon var snyggare än mej. Justin skulle säkert tycka det med tänkte jag för mej själv.
Justin kollade bakom sig och mötte min blick.
- Älskling, roomservisen är här! Ropade han till mej och blinkade med ena ögat.
Jag tassade fram och ställde mej bredvid honom. Han la armen runt mina axlar och tittade hemlighets fullt på mej.
- Hm. Här är er mat, hoppas det smakar! Sa hon snabbt, lämnade vagnen och sprang där ifrån.

Jag låg mot hans bröst. Han pillade med mitt hår och jag strök sakta mina fingrar över hans perfekt kropp. Jag kunde ligga där i år. Jag skulle aldrig tröttna.
- Vad tänker du på? Frågade jag.
- Jag tänker på hur mycket jag älskar dig, sa han lugnt. Vad tänker du på?
- Jag tänker på hur liten chans det egentligen var att vi träffades från början, sa jag.
- Hm. Det har du rätt i, sa han och funderade.
- Mitt liv var tråkigt utan dig. Sa jag tyst. Men oj! Tänk om vi inte hade träffats! Då hade mitt liv varit tråkigt för alltid! Sa jag.
Då började vi skratta båda två. Jag kände hur hans magmuskler gjorde att jag hoppade upp o ner.
- Men jag menar allvar! Jag förstår inte hur jag kunde leva utan din närhet! Sa jag och kollade allvarligt på honom.
Han drog håret bakom örat på mej.
- Det kunde vi tydligen då.. Men inte nu längre.. Det vet jag! Sa han bestämt.
- Nej! Det skulle absolut inte förekomma, sa jag och försökte låta soldatisk precis som han!
Vi skrattade lite till.
- Vad är klockan? Sa jag.
Han tog upp mobilen.
- 18.30, är du hungrig? Frågade han.
- Hm. Lite kanske. Svarade jag.
- Kom! Sa han och reste sig.
Jag gick mot min garderob och drog på mej en hoodie.
- Stör det dej om jag skippar tröja? Hörde jag någon viska bakom mitt öra.
Jag vände mej om och kramade om hans mage.
- Jaa! Men inte på det sett du tror, sa jag och kollade ner på hans sixpack för att se ut som om jag hade fastnat med blicken. Jag log ett lurigt leende och han skrattade. Han kysste min hjässa och vi gick ut till köket.

- Du är inte arg? Sa han oroligt.
- Varför skulle jag? Sa jag och kysste hans panna.
Plötsligt föll vi ner på sängen. Jag skrek till.
- Jag har dig! Sa Justin flirtigt. Du vet.. Jag skulle inte låta dig falla.
Jag började fnissa. Han med. Han tog tag runt min midja och lyfte upp mej i hans knä. Jag satt med bena runt hans midja. Jag tryckte min panna mot hans. Han blundade och putade med läpparna. Jag la retsamt tyngden på honom och puttade honom bakåt. Han föll ner på sängen och skrockade lågt.
- Du är galen! Sa han och såg in i mina ögon.
- Hah! Sa jag. Om du är ute efter en normal tjej får du leta nån annan stans! Sa jag innan jag kysste hans lätta läppar. Nu vågade jag iallafall ta första steget. Han satte sig halvt upp. Våra läppar särades. Jag kollade oförstående på honom. Han tog min hand och satte den på hans skjorta. Jag förstod direkt vad han menade och började knäppa upp skjortan. Han kollade sexigt på mej och jag skrattade. Äntligen fick jag upp sista knappen. Den jag hade suttit och fipplat med ett tag. Man blir helt borta i hans ögon. Jag drog av hans skjorta. Han hade samma lugn i sej. Jag kunde inte låta bli att kolla lite på hans perfekta kropp. Jag försökte se oberörd ut, men lyckades tydligen inte. Justin tog tag i mina händer, satte de på hans bara axlar och la sig ner. Jag låg över honom. Jag kysste honom. Och igen. Och igen. Och igen. Jag tröttnade visst aldrig på känslan när våra läppar möttes. Han stannade upp. Tittade på min skjorta. Sen på mej. Sen på min skjorta igen.
- Jaja, din tur! Sa jag och la hans hand på min skjorta.
Han log nöjt mot mej. Han började knäppa upp. Jag kände mej mer nervös än vad han verkade förut. Hur kunde han ha så bra självförtroende? Jag blåste iväg tanken. Jag började pilla i hans hår medan han höll på. Plötsligt var skjortan borta. Men det va lugnt. Han ägnade inte särskilt mycket tid åt att titta på mej. Han bara la sig ner igen.

Han sprang. Jag följde efter. Det va tur att han drog i mej med sina starka armar, annars hade jag inte orkat. Han sprang ut. Mot bilen.
- Ut! Sa han till chauffören. Jag har fått lov av Scooter att få köra hem!
- Jaha okej! Sa han lättlurat.
Han hoppade ur, vi hoppade in.
Han var gentleman som vanligt och öppnade dörren åt mej. Jag hoppade snabbt in och stängde dörren.
- Justin? Sa jag.
- Sch! Avbröt han mej. Vi pratar sen.
- Vart ska vi? Sa jag panikslaget.
- Hem! Sa han snabbt.
Jag va tyst. Snarare så vågade jag inte säga nåt. Han var stressad. Jag sneglade lite på honom då och då. Hans ögon var ledsna. Han va inte lycklig. Det värsta som finns är att se honom ledsen. Han körde snabbt! Det snabbaste han fick. Vi kom fram på ett kick! Han sprang upp för trapporna med mej hack i hälarna. Han släppte inte min hand som tur var. Vi kom upp på vårt rum och han sparkade av sig skorna och sprang in på vårt rum. Jag följde efter. Han stängde dörren och vände sig mot mej. Jag stod några meter ifrån honom. Det kändes inte bra men jag kände inte att det va rätt tillfälle att flytta på mej. Vi stod där. Tittade på varandra. Jag såg smärtan i hans ansikte. Han var förkrossad.
- Du, förlåt, han förstår inte, jag hoppas du inte är sårad, jag ska fixa det här vi behöver bara.. Började han.
Jag lyste upp efter första meningen, jag avbröt honom mitt i allting och såg att han behövde en kram. Jag sprang mot honom, hoppade upp i hans famn. Hans starka armar fångade mej och lyfte upp mej precis som om jag vore en liten bebis. Jag kramade om hans huvud. Han höll mej tajt runt mina lår.

Jag märkte nyss att på kap 18 blev det ett fel.. Jag skrev - han gav mej 17 (euro teknet) men den ville inte fatta det, så det stod - 17 ? Vill bara säga förlåt för att det blev så! Hoppas ni gillar novellen, kommentera gärna vad ni tycker!

Alfredo, Dan, Ryan, Alison, Scooter, Kenny, och alla i crewet. Åh! Tänkte jag. Varför ska det alltid hända när allt är som bäst?
- Vad är det som pågår här? Frågar Alison oförstående.
- Ehm.. Jaa.. Sa Justin nervöst.
- Hur länge har det här pågått? Frågade Scooter lite halv surt.
- Jo.. Sen vi träffades igen.. Sa Justin igen.
- Men.. Ni har setts i 1 o en halv dag! Hur är det möjligt.. Sa Scooter.
- Eeh.. Men vi sågs ju på flyget.. Jag hade platsen bredvid Justin.. Vågade jag säga.
- Men! Justin. Du och jag. Här nu. Få ut henne här ifrån. Jag vill prata med dej. Ok alla ut! Sa Scooter upprört.
- Prata inte sådär mot henne! Fräste Justin mot honom och följde mej ut genom dörren.
- Ok stanna här! Det här kan högst ta några minuter. Sa Justin och ställde mej utanför dörren. Han gick in till studion igen. Jag kikade försiktigt genom dörrspringan och såg Scooter med armarna i kors.
- Förklara! Sa han snabbt.
- Vad? Sa Justin kaxigt.
- HENNE?! Sa Scooter och gjorde en hand rörelse mot där jag stod.
Jag visste att han inte kunde se mej men hukade ändå.
- Jag är förälskad! Låt mej? Sa Justin.
- Justin! Hon är ett fan! Du kan inte bli förälskad i henne! Det förstår du väl själv! Sa Scooter med höjd röst.
- Men du förstår inte! Hon är inte som alla andra! Jag känner henne! Och vad skulle kunna gå fel? Säger Justin tillbaka med ännu högre röst.
- Du är världskänd! Det är inte säkert att hon älskar dig för den du är! Dessutom vet hon ingenting om kändislivet! Nästan skrek Scooter.
- 1. Du känner henne inte! 2. Du äger inte mej! 3. Spela roll om hon är känd eller ett fan? 4. Och om det är nån som vet hur oäkta kärlek är så är det väl ändå jag? OCH 5! DU SKA FAAN INTE LÄGGA DIG I MITT KÄRLEKS LIV! Skrek Justin åt Scooter och stormade ut ur rummet. Jag kollade förskräckt på honom och han tog min hand och sprang där ifrån.

Han fortsatte att sjunga massor av olika låtar. Sen tog han en paus.
- Vad tyckte du? Sa han när han kom ut.
- Åh helt underbart! Sa jag jag beundrande.
- Så kul att du gillade de! Sa han och log. Men du.. Vi ska ta och gå igenom lite hemligheter.. Här, sa han och gav mej 70 ?, gå och köp nånting till dej, bara du kommer tillbaka med en latte från starbucks som ligger alldeles runt hörnet till mej, sa han och gav mig pengarna.
- Oj.. Ok, visst.. Sa jag och glodde på pengarna. 70 ? för 2 latte tänkte jag. Galet! Han kanske ville ha en stor men allvarligt.
Jag gick ut. Jag kollade mej omkring för att följa Justins vägbeskrivning. Starbucks låg där precis som han sa. Det va mycket folk där. Jag fick så i kö en liten stund. När jag kom fram beställde jag 2 stora latte. Sen gick jag ut på gatan. Han sa "köp nånting till dej". Jag ville inte spendera mer tid på stan jag ville ju bara tillbaka till honom. Jag gick runt lite i stan och väntade på att tiden skulle gå. Jag ville ju inte komma tillbaka för tidigt till Justin, för han hade ju nåt hemligt på gång. Men tillslut tröttnade jag. Jag gick mot studion. När jag kom upp till "inspelnings rummet" var Justin där själv. Han satt vid mix bordet och kollade igenom lite papper. Jag gick in och han ställde sig upp direkt.
- Hej sweetie! Sa han sött.
- Hej, här är ditt kaffe och pengarna som blev över, sa jag och gav honom växeln.
- Men.. Du skulle ju köpa nåt till dej, sa han, ställde ifrån sig latten och la händerna runt min midja. Han drog mej närmare honom. Jag rodnade när jag märkte hur nära vi stod varandra. Jag kunde bara inte vänja mej. Han skrattade till och jag tittade åt ett annat håll. Jag var förmodligen röd som en tomat. Han böjde sig ner och kysste min hals. Då öppnades dörren.

Vi hoppade in i bilarna och körde iväg. Det var kul att se ännu lite mer av London. När vi kom fram läste jag på skylten. Island Records stod det. Vi gick in. Alla var trevliga och hälsade. Justin presenterade mej artigt. Sen gick vi in i studion. Wow vad det fanns många knappar. Hur kunde de hålla reda på allt? Jag hade aldrig varit i en studio förut. Det jag såg mest fram emot var Justins röst. Jag skulle få höra honom live, i en myycket tystare lokal och jag skulle höra varje liten ton han tog.
- Visst är det läckert? Sa Justin
- Jaa verkligen! Sa jag
- Sätt dig här du, sa Justin och pekade på en liten soffa.
Jag satte mej. Justin gick till de andra och började snacka. De bläddrade bland massa papper och diskuterade saker jag inte förstod.
- Okej då börjar vi! Sa Scooter och klappade händerna.
Justin gick in i studion och satte på sig hörlurarna. Han såg så cool ut där han stod framför den där micken. Justin mötte min blick och blinkade med ena ögat.
- Ok vi startar beatet nu Justin! Sa Alfreo vid mix bordet.
- Nej vänta! Jag vill att Esther ska få höra! Sa Justin och tittade på mej.
- Jaa men absolut, sa Alfredo och tog mej till mixer bordet. Jag satte på mej hörlurarna.
- Hör du mej? Frågade Justin.
Jag nickade glatt.
- Okej denhär låten heter Endless Love. Sa han och jag hörde hur musiken startade.
Han stod och diggade ett tag innan han började sjunga. Åh hans röst. Det var så vackert. Jag förstod inte hur någon människa kunde sjunga så bra.
- That love will always remember, You and me together. No end, just an endless love! Sjöng han och tittade på mej och log. Jag kände mej så speciell i det ögonblicket.