Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom.
- Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången.
- Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår.
Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä.
- Men duu.. Sa han med den där allvarliga tonen som han hade förut.
Jag suckade.
- Inget "men" snälla.. Försökte jag och mitt leende försvann.
- Du vet.. Det är inte bara att flytta hem till mig och fortsätta ditt liv som vanligt.. Du vet.. Jag är ju inte som alla andra, sa han som om det vore negativt.
Jag sa ingenting. Vad skulle jag säga?
- Du har jättemånga möjligheter i livet och.. Vissa av de kommer stoppas om du lever med i mitt liv.. Vill bara att du ska veta att jag har full förståelse om du inte vill ge upp ditt liv på mig.. Han tittade ner igen.
- Men älskling, sa jag och tog hans ansikte i mina händer. Klart jag inte skulle ge upp mitt liv på dig! Duu är mitt liv så ser du problemet?
Han fnissade till.
Sen la jag armarna om honom. Tryckte hans kropp mot min. Vi var så nära så jag kunde höra hans hjärtslag. Hans kramar är de bästa av de alla men jag kände fortfarande att han spände sig. Jag jag strök honom över ryggen och upp i hans hår.
- Vännen.. Viskade jag lugnt. Det är dig jag vill leva mitt liv med. Dig Justin, dig! Sa jag medan jag kände hur han blev mjukare i kroppen. Han drog mig tätt intill sig och jag kunde nästan känna hans leende.
- Jag älskar dig, sa jag och såg på honom.
Hans ansiktsuttryck ändrades snabbt till ett vänligt leende och han såg mig rakt i ögonen.
- Och jag älskar dig, sa han och kysste mig mjukt.
Jag kramade honom igen och gav ifrån mig en stor gäspning.
- Hah, är jag så tråkig? Skrattade han.
- Klockan är jättemycket, fnissade jag och la mig mot hans axel.
- Ska vi krypa ner? Frågade jag efter ett tag.
- Jepp, sa han och vi reste oss ur sängen.
Jag gick mot badrummet med Justins arm runt mina axlar. Vi började borsta tänderna och det blev tyst för en gångs skull. Vi stod och kollade in i spegeln hela tiden och mina ögon var dock riktade på Justin 100% av tiden. Men Justin hade tydligen hittat något intressant med sitt hår så han släppte inte blicken ifrån det. Tillslut började jag skratta. Han kollade oförstående på mig.
- Din, din min.. Du gör alltid så när du ska va sexig! Skrattade jag med tandkrämslödder i hela munnen.
- Men asså duu, började han och puttade till mig på sidan. Jag skrattade så jag höll på att spotta ut tandkräm över hela badrummet.
Vi gjorde oss i ordning och kröp ner i sängen. Jag var verkligen trött så jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna.
- Nej, lampan! Sa jag när jag insåg att någon behövde släcka.
Justin suckade och la händerna över ansiktet.
- Du la dig sist! Sa jag tillslut och skrattade.
- Ge dig! Sa han och reste sig hastigt. Han stängde dörren och taklampan så bara en svag sänglampa lyste. Ååhh va snygg han är tänkte jag för mig själv. Och han anstränger sig inte ens?
- Vad flinar du åt? Frågade han och kröp ner bredvid mig.
- Mmmmheheh, att du är så snygg, sa jag och vände ryggen mot honom.
Han skrockade och släckte lampan. Så blev det tyst.
- Nejmen påriktigt, var är du? Sa jag efter ett tag och i samma stund kände jag hans bara överkropp tätt intill mig.
- Här, hörde jag en svag viskning i mitt öra säga.
Vi låg så tätt så att jag kunde känna hans lugna andetag och hans varma andedräkt i nacken.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig på axeln.

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig.
- Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att han var snabb med knapparna. Han hade redan hunnit knäppa den femte och det gjorde mig stressad. Måste han vara bra på alla sätt tänkte jag i samma stund som jag tryckte honom mot garderobsdörren och kysste honom. Jag knäppte upp de 2 senaste knapparna för att jag skulle få in händerna innanför. Jag kramade honom hårt och kysste honom gång på gång. Sen släppte jag taget om hans läppar och log mot hans ansikte.
- Asså du.. Sa han och strök mig över håret. Jag skuttade till sängen och la mig ner mot de stora kuddarna.
- Asså vårt förhållande är kaos.. Sa han medan han letade efter ett par byxor. Åh det är definitivt ditt fel!
- Mitt fel? Sa jag och försökte låta skämtsam när jag egentligen stelnade till.
- Jaa ditt fel, sa han och gav mig världens smile. För jag är ju så perfekt på alla sätt!
Han vände sig om med en halvknäppt skjorta och byxorna i handen. Då kunde jag inte hålla mig för skratt. På nåt sätt blev jag bara sugen på att kasta en tårta i ansiktet på honom eller något liknande.
- Jag driver, skrockade han och började ta på sig byxorna.
Fast egentligen han ju rätt. Det ät det som är så komiskt. Undra om han fattar hur perfekt han är? Det borde han ju.. Eller?
När han fått på sig lite kläder satte han sig på sängen bredvid mig. Nånting allvarligt hade letat sig in i blicken på honom. Jag gillade inte den blicken, det märke jag direkt. Nervositeten blossade upp inom mig.
- Jo.. Sa han och jag märkte på rösten att nånting va fel. Eller iallafall inte rätt.
- Det här kanske kommer som en chock eller inte, men imorrn är sista dagen här i London, fortsatte han.

Vad sa han precis? Sista dagen. Nej! Tiden kan bara inte gått så fort. Jag visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle reagera.
- Men.. Fick jag fram men märkte hur ostadig min röst var så jag blev tyst.
- Uhm.. Han rynkade pannan. Jag önskar jag kunde läsa dina tankar. Men jag.. Tänker inte lämna dig. Jag vet inte hur det är med dig men jag vill fortsätta mitt liv med dig. Jag kan bara inte skiljas åt för jag älskar dig för mycket.
Det blev tyst och han kollade ner i marken. Han rodnade och blev som blyg. Det kom så plötsligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Justin harklade sig och såg mig sen i ögonen.
- Vill du.. Flytta hem med mig?Frågade han blygt och såg mig rakt in i ögonen. Hans bruna ögon glittrade. Mina ögon började vattnas och jag kände hur ett leende letade sig fram på mina läppar. Justin märkte att jag log och försiktigt gick hans läppar också upp i ett leende. Jag kunde inte prata. Jag försökte få fram nånting men ljudet stannade nånstans på mitten. Jag förstod att jag behövde svara på frågan på ett annat sätt och jag kastade mig i armarna på honom.

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna och kände sen Justins kropp mot min. Han tryckte mig mot väggen och log med ögonen.
- Oj va du vaa.. hann jag säga innan han kysste mig passionerat.
- Vadå, vi är ensamma? Sa han och log.
Jag skrattade till och han tryckte mig närmare honom. Hans hand gled ner för min rygg medan han kysste min hals. Jag fick rysningar över hela kroppen och han blev bara mer intensiv.

Efter ett tag gav han sig och jag kunde andas igen.
- Usch.. Sa jag tyst för mig själv.
- Vaadå? Skrattade han oförstående.
- Du gör mig konstig.. Sa jag och rynkade ögonbrynen. Jag förlorar förståndet när jag är med dig!
Han skrattade men struntade fullständigt i vad jag sa. Han gick och hämtade en handduk och gick sen mot badrummet.
- Ska du duscha? Frågade jag och satte mig i soffan.
- Vill du joina? Frågade han inifrån badrummet.
- Neej.. Sa jag med ett leende.
Jag hörde honom sucka.
- Vi sparar vatten! Sa han sen.
- Åh sen när blev du så miljövänlig? Fnissade jag.
- Du är konstig, sa han och satte på duschen.
- Får jag låna din dator? Ropade jag och öppnade den utan svar.
Jag satte på den och kollade twitter, facebook, och mejlen. Twitter var helt fullt av kommentarer från olika beliebers. Det fanns några riktigt gulliga kommentarer om att vi passade som ett par, men de flesta var bara hat och avundsjuka. Jag skrev ett litet snabbt inlägg ;
"Alla drömmar går inte alltid i uppfyllelse. Men vissa gör. Och min var en av de"
2 sekunder senare hade jag fått 76 tweets tillbaka. " lätt för dig, du har ju perfekta livet " , " jag har drömt om samma sak i 8 år, inget har hänt? " osv.. Jag försökte att inte bry mig om de men jag kände fortfarande hur ett litet hål grävde sig in i bröstet på mig. Bland alla de dumma kommentarerna hittade jag en som jag fastade vid. " låt henne vara lycklig. Det skulle lika gärna kunna va du? " stod det. Jag tryckte på profilen. Michelle hette hon. Jag läste hennes bio. " aldrig varit lyckligare " stod det och så var det en bild på henne och Justin på scenen. Hon hade varit one less lonely girl. Jag tittade närmare på bilden och insåg att jag kände henne. Det var tjejen från konserten. Vad pinsamt, tänkte jag för mig själv. Jag frågade aldrig om hennes namn. Jag tryckte på "följ" för att visa att jag faktiskt sett hennes kommentar.

Efter ett tag kom Justin ut ur duschen. Hans hår var inte helt torrt så det va sådär rufsigt. Jag hade tänkt att ge igen med en lika dan kommentar efter va han gjorde när jag kom ut ur duschen men ångrade mig när jag såg hur gullig han var. Han gick fram till mig och gav mig en snabb kyss på läpparna innan han lämnade vardagsrummet och gick in i sovrummet.
- Jahapp, sa jag lite nonchalant när jag egentligen var helt tagen.

- Okej nu är jag ensam, sa jag.
- Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade.
Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med honom. Hur jag fick bo på hans hotell och alla underbara stunder vi haft tillsammans. Och idag.
- Det låter som att du hittat din prins trots allt, sa hon och jag nästan hörde hur hon log.
- Mmh, jag antar det.. Sa jag och det kittlade i magen på mig.
Vi pratade länge och det kändes bra. Jag hade tydligen saknat henne.
- Han sköter sig än då? Du minns väl försvars övningarna jag lärt dig? Sa hon sen.
- Mamma!? Sa jag förskräckt.
- Jag skojar bara med dig älskling.. Jag är så stolt, men det vet du nog redan, sa hon med en darrig röst.
- Du är så känslig! Sa jag och fnissade.
- Ja, jag ska skärpa mig! Sa hon. Nu ska jag inte störa mer! Du får ringa snart igen, lova det! Sa hon innan vi sa hejdå.
Jag stoppade tillbaka telefonen i fickan och med ett leende öppnade jag dörren till logen. Jag möttes av synen av Justin i bar överkropp. Hade jag vant mig? Inte ens nära.
- Va hon arg? Frågade han oberört.
- Nejdå, hon hade bara varit lite orolig, sa jag och försökte att inte stirra.
- Jag menar.. Med oss? Frågade han sen och vände sig mot mig.
- Varför skulle hon inte? Frågade jag förvånat och strök honom över håret.
- Jag vet inte.. Sa han och log.
Sen tog han min hand och gick fram till den gigantiska spegeln i rummet. Han la armen runt mina axlar och jag trycktes mot hans varma kropp.
- Ser jag ut som din prins? Sa han och log flirtigt mot spegeln.
- Det klart du.. NEEJ, HÖRDE DU? Skrattade jag och puttade honom åt sidan. Han skrattade så han fick kämpa för att hämta andan.
- Inte kul, bara inte kul! Sa jag i försök att låta allvarlig.
Han gick fram till mig och gav mig en stor kram.
- Och du tror att jag förlåter dig så lätt? Sa jag och såg honom i ögonen.
Han såg på mig med ett snett leende och han försökte hålla tillbaka skrattet.
- Och du tror rätt, sa jag och kramade honom tillbaka.
Han ville inte släppa taget så vi stod där ett tag.
- Okej, det första du gör när vi kommer till hotellet är att dusha, sa jag och såg besvärat på honom.
- Va!? Nu är jag väl inte svettig? Sa han förvånat.
Jag höjde ögonbrynen och han suckade. Jag började gå mot soffan. Plötsligt kände jag 2 armar runt mig som lyfte upp mig från golvet.
- Men okej, jag ger mig! Sa jag och kunde inte hålla tillbaka skrattet.
Han satte ner mig på soffan och log nöjt.
- Usch va jobbig du är, skrattade jag. Ta på dig en tröja så vi kan åka sen.
Jag hörde honom skrocka i bakgrunden men jag brydde mig inte om honom.

Believe 43.

Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ner mot väggen. Efter ett tag öppnades dörren och Alfredo steg in.
- Du, kom! Sa han upphetsat.
- Fredo, inte just nu, sa jag och tittade upp med en sorgsen blick.
- Ska jag behöva bära dig, det är viktigt kom nu! Sa han och drog upp mig från golvet. Vi sprang ut från rummet till den lilla TV:n.
- Okej.. Kan ni alla försöka vara lite tysta.. Hörde jag Justin säga och det blev tystare. Joo.. Nu har jag varit här i London ett tag och haft ett par konserter. I förra konserten hade vi en liten "tävling" där en speciell tjej fick hänga med mig en dag.. Fortsatte han och jag blev stressad. Vad försökte han säga?
- Och.. Hon är fortfarande kvar här med mig.. Sa han nervöst. Ehm.. Det här kanske kommer som en chock för er men.. Jag är förälskad i henne.
Det blev tyst. Det började rycka i mungipan på mig och jag kunde inte hålla tillbaka leendet. Alfredo blinkade med ena ögat och jag rodnade. Sen började alla applådera.
Justin började fnissa och log stort. Sen sprang han in bakom scenen. Vi fick ögonkontakt och han gav mig ett stort leende. Han sprang fram till mig, tog min hand och vi sprang ut på scenen. Alla skrek. Jag blev generad och ville helst bara gömma mig. Han la armen runt mig för att få mig känna mig bättre. Han kände nog att jag skakade.
- Esther här, är en del av oss! Och jag hoppas att ni alla accepterar det! Sa han och alla skrek. Jag kunde inte avgöra om det va hat eller kärlek.
Han avslutade konserten med ett tack och vi sprang in bakom scenen igen. När vi kom dit stod alla samlade och applåderade. Jag skämdes och gömde ansiktet mot hans axel. Justin bugade retsamt och vände sig sen till mig.
- Va det bra? Frågade han och log.
Då sket jag i allt och kastade mig om hans hals.
- Kunde inte vart bättre! Viskade jag i hans öra och han kramade mig tillbaka.
" aaawhh " hörde jag i bakgrunden och jag tittade besvärat på alla.
- Aahmen gee er! Sa jag och skrattade. Kom! Sa jag och tog hans hand. Vi gick, nästan sprang till hans loge och han kollade undrade på mig varför jag hade så bråttom. Jag stängde dörren.
- vaadd.. Började Justin när jag avbröt honom. Jag sprang fram till honom och kysste honom med all kraft jag hade.
- Jag är svettig, försökte han.
- Och? Fnissade jag och kysste honom igen.
Han tog ett fast grepp om mina lår och lyfte upp mig runt hans midja.
- Vet du.. Sa jag och såg honom i ögonen med ett leende. Jag älskar dig!
- Det menar du inte.. Sa han och skrattade.
- Joo faktiskt, sa jag och kramade honom.
Sen ringde min telefon och han släppte ner mig på golvet.
- Snacka om att förstöra ögonblicket, sa jag och plockade upp den ur fickan.
- Ojdå.. Det är mamma! Sa jag och svarade.
- Älskling? Är du där? Hörde jag henne i luren.
- Jaa mamma förlåt att jag.. Började jag.
- Vet du hur orolig jag varit och jag såg dig på teve jag trodde du va med Katie, varför har du inte ringt, hur träffade du honom..
Jag suckade.
- Mamma.. Jag mår bra! Sa jag när hon äntligen lugnat ner sig.
- Du skulle ha ringt, sa hon besviket.
- Förlåt, asså verkligen förlåt! Jag har bara haft så mycket för mig! Sa jag skamset.
- Okej jag ska lugna mig, jag har bara varit så orolig för dig gumman! Men nu tar vi en sak i taget, är du upptagen nu? Frågade hon.
Jag tittade på Justin.
- Det här kan ta ett tag, mimade jag på läpparna.
- Helt okej! Mimade han tillbaka.
Jag gick ut från rummet och ut i korridoren.

- Hur va han? Frågade jag.
- Åååh såå fantastisk! Till o med mer underbar än jag trott! Sa hon och skrattade medan tårarna rann.
Jag såg att hon var glad och det gjorde mig glad.
- Kom! Sa jag och tog hennes hand.
Vi gick längre in backstage. Jag tog henne till Justins loge.
- Gissa vart vi är? Sa jag och gick till sminkbordet.
- Ä-ä-är vi i hans rum? Frågade hon chockat.
- Jajamensan, svarade jag och blötte ett papper med vatten.
I chock gick hon runt i rummet och bara stirrade.
- Kom, jag ska torka bort mascaran, sa jag och hon satte sig på en stol framför den gigantiska spegeln.
Nu hade tårarna slutat rinna på henne och hon andades vanligt igen.
- Duu.. Sa hon efter ett tag. Jag såg vad han gjorde till dig, du behöver inte hålla det hemligt..
Jag släppte servetten och gick till den lilla soffgruppen. Jag kände hur huvudverken började komma och jag försökte hålla tillbaks tårarna.
- Är ni tillsammans? Frågade hon försiktigt.
- Jag vet inte! Åh hela den här grejen är bara så himla jobbig! Ja, jag känner honom, och jaa han en slängpuss till mej. Men inte vet jag om vi är tillsammans eller inte, han är ju Justin Bieber och jag är bara.. Jag.
- Men kärlek har väl inget med kändisskap att göra? Försökte hon.
- Men vi kommer inte kunna hålla det hemligt! Dessutom kommer han döda mig för det här, sa jag och la huvudet i en kudde.
- Hallå, det va jag som märkte det, du berättade inte, jag listade ut det! Sa hon och försökte få mig på bättre humör.
- Men.. Fortsatte jag.
- Men? Vadå men? Sluta komma på allt dåligt med ert förhållande! Wake up, du är tillsammans med Justin bieber!? Sa hon och satte sig bredvid mej.
- Du har rätt.. Jag överdriver säkert, jag är bara inte van vid det hela, sa jag och log.
- Har ni haft er första kyss än då? Frågade hon och sneglade på mig.
- Lite mer än en har det väl blivit, sa jag och kollade ner på golvet.
- No. Way. Har du kysst honom!? Oh my gosh! Sa hon upphetsat.
- Kysst.. Längre har vi gått.. Sa jag och fnissade.
- Men ge dig! När var senast ni hånglade? Frågade hon.
- Innan sho.. Va gör jag?! Här sitter jag och berättar om vårt förhållande, när jag inte ens får! Och hur kan du va så lugn!?
- Lugn, för det första stannar det här mellan oss, för det andra min puls går i 180 så jag är bra skådis! Sa hon och skrattade.
Nu kändes det bättre. Jag kände att jag ändå kunde lita på henne. Sen plingade hennes telefon till.
- Åh, min kompis undrar var jag är, måste nog tillbaks till henne nu! Sa hon började gå mot dörren.
- Jaa oj, det klart du ska! Hittar du tillbaka själv? Frågade jag och följde henne till dörren.
- Joorå, det tror jag! Sa hon glatt.
Jag gav henne en lång kram innan hon gick ut genom dörren.
- Din hemlighet stannar hos mig, jag står ändå i skuld, sa hon innan hon stängde.

Alla skrek och det va helt hysteriskt. Hur skulle jag kunna välja bland alla de här?
- Hur långt vill du gå? Frågade Alison.
- Ganska långt.. De som står längst fram är så pass nära honom ändå, sa jag och vi fortsatte gå.
Sen såg jag en tjej. Hon stod och hoppade medan tårarna rann ner för kinderna på henne. Jag såg på henne att hon verkligen skulle uppskatta att få träffa honom.
- Jag har hittat henne, sa jag och pekade.
- Vem? De är så många! Sa Alison.
- Äh stanna här, jag hämtar henne! Sa jag och trängde mig mellan alla gråtande beliebers tills jag stod bredvid henne.
- Helt underbart va? Frågade jag.
- Mmmmmhh, grät hon.
- Är det första gången, frågade jag och log.
- Jaa, åh det är helt fantastiskt! Bästa dagen i mitt liv! Sa hon och försökte torka bort tårarna från ansiktet.
- Du, vad skulle du säga om du fick vara one less lonley girl? Sa jag och log.
- Åhh, du vet det har ju alltid.. Så stannade hon upp och kollade på mej. Jag log brett.
- Nenenenej, vvvänta, du du du.. Tårar bildades i hennes ögon och hon slog sig för munnen.
Jag nickade.
- Alson väntar på oss där borta, sa jag och pekade.
Hon började stört gråta och kastade mot mig och gav mig en kram.
Jag tog hennes hand och vi sprang mot Alison.
Vi gick mot scenen och vi hörde hur de började spela låten.
- Du.. Hur ska jag nånsin kunna tacka dig? Sa hon när hon äntligen lugnat sig lite.
- Det vet jag redan, sa jag och såg henne i ögonen. Njut så mycket du kan där uppe! Sa jag och log. Hon skrek och kramade mig igen. Jag kände mig så glad för hennes skull. Jag visste precis hur hon kände.
- Ååh jag är så nervös! Sa hon och skakade.
- Va bara dig själv så kommer det gå super! Jag vet att han kommer tycka om dig! Sa jag och log.
Hon log tillbaka.
- Men.. Vänta, va gör du här egentligen? Känner inte igen dig, frågade hon. Känner du Justin?
- Eehm, jaadu.. Lång historia som jag inte hinner berätta för du ska upp på scenen nu! Sa jag och vi båda började hoppa.
- Lycka till nu! Sa jag och skickade upp henne på scen.
Jag såg på den lilla teven hur hon möttes av Justins kram. Jag såg hur lycklig hon var och kände mig inte avundsjuk eller nåt. Kramar kan jag få efter showen. Han tog hennes hand och tog henne till stolen. Jag hoppades på att få träffa henne efter showen. När låten var slut sprang de hand i hand in bakom scenen. Jag hann se en liten glimt av Justin när han kom in och lämnade över henne. Sen sprang han ut på scenen igen. Han såg troligtvis inte mig. Sekunden efter såg jag honom igen. Jag fick ögonkontakt med honom och han gjorde ett pusstecken med munnen. Jag log och pussade tillbaka innan han var borta igen.

Jag hittade ett par snygga skinbyxor. Jag kastade de till Justin. Han tog på sig de och drog av sin tröja.
- Tröja? Frågade han.
- Äh, det här räcker bra för mig! Sa jag i samma stund som jag plockade fram resten.
Justin tog på sig hela outfiten.
- Va tycks? Frågade han.
- Perfekt! Sa jag glatt.
Justin sprang fram till mig och lyfte upp mig i sin famn.
- Justin, vi har inte tid, sa jag och skrattade.
- Skiter väl jag i, det är min konsert! Sa han och kysste mig.
Jag kramade om hans hals.
Justin la ner mig på en soffa och la sig över mig. Han kysste mig kraftfullt.
- Värst va du va på bra humör, sa jag och log.
- Äh, du är ju här, sa han romantiskt.
Jag tog tag runt hans kinder och kysste hans nästipp. Justin tyckte mer om läpparna, så han bytte position.
Dörren öppnas. Justin kollar upp och jag lägger händerna för ansiktet. Förstås kommer Alfredo och Ryan inklampande.
- Aye Justin, skulle vi kunna.. De avbryts av synen där vi låg.
- Öhö, skrockar Justin. Vi är som upptagna här.
- Fattar! Säger de snabbt i kör och stänger dörren.
Så fort dörren är helt stängd hör jag hur de brister ut i skratt. Jag tar bort händerna från ansiktet och kolla besvärat på Justin.
- Strunta i de skitstövlarna, de är bara avundsjuka, sa Justin och log.
Jag log och kysste hans kind.
- Jaja, slut på det roliga, sa jag och satte mig upp.
- Neeeeeeeeej... Skojade Justin.
Jag fnissade och började resa mig upp från soffan.
Justin tog tag i min arm och drog ner mig igen. Jag kunde inte motstå det och kysste honom igen.
- Nej allvarligt, vi måste gå nu! Sa jag motvilligt men försökte låta ansvarsfull.
Jag reste mig upp och började gå mot dörren.
- Du kan inte lura mig.. Jag vet att du vill... Sa han. Jag vände mig om och la armarna i kors.
Du kan knappt stå emot mig eller hur? Jag ligger här.. Väntar på dig.. Vad mer begär du? Att jag gör såhär? Frågade han och drog upp sin tröja lite grann.
- Duu är hooopplöös! Sa jag och kastade mig ner och la mig över honom. Jag drog fingrarna genom hans hår och kollade på honom.
- Hahaaa.. Jag vinner alltid! Sa han och jag kunde inte hålla mig för skratt.