- Okej nu är jag ensam, sa jag.
- Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade.
Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med honom. Hur jag fick bo på hans hotell och alla underbara stunder vi haft tillsammans. Och idag.
- Det låter som att du hittat din prins trots allt, sa hon och jag nästan hörde hur hon log.
- Mmh, jag antar det.. Sa jag och det kittlade i magen på mig.
Vi pratade länge och det kändes bra. Jag hade tydligen saknat henne.
- Han sköter sig än då? Du minns väl försvars övningarna jag lärt dig? Sa hon sen.
- Mamma!? Sa jag förskräckt.
- Jag skojar bara med dig älskling.. Jag är så stolt, men det vet du nog redan, sa hon med en darrig röst.
- Du är så känslig! Sa jag och fnissade.
- Ja, jag ska skärpa mig! Sa hon. Nu ska jag inte störa mer! Du får ringa snart igen, lova det! Sa hon innan vi sa hejdå.
Jag stoppade tillbaka telefonen i fickan och med ett leende öppnade jag dörren till logen. Jag möttes av synen av Justin i bar överkropp. Hade jag vant mig? Inte ens nära.
- Va hon arg? Frågade han oberört.
- Nejdå, hon hade bara varit lite orolig, sa jag och försökte att inte stirra.
- Jag menar.. Med oss? Frågade han sen och vände sig mot mig.
- Varför skulle hon inte? Frågade jag förvånat och strök honom över håret.
- Jag vet inte.. Sa han och log.
Sen tog han min hand och gick fram till den gigantiska spegeln i rummet. Han la armen runt mina axlar och jag trycktes mot hans varma kropp.
- Ser jag ut som din prins? Sa han och log flirtigt mot spegeln.
- Det klart du.. NEEJ, HÖRDE DU? Skrattade jag och puttade honom åt sidan. Han skrattade så han fick kämpa för att hämta andan.
- Inte kul, bara inte kul! Sa jag i försök att låta allvarlig.
Han gick fram till mig och gav mig en stor kram.
- Och du tror att jag förlåter dig så lätt? Sa jag och såg honom i ögonen.
Han såg på mig med ett snett leende och han försökte hålla tillbaka skrattet.
- Och du tror rätt, sa jag och kramade honom tillbaka.
Han ville inte släppa taget så vi stod där ett tag.
- Okej, det första du gör när vi kommer till hotellet är att dusha, sa jag och såg besvärat på honom.
- Va!? Nu är jag väl inte svettig? Sa han förvånat.
Jag höjde ögonbrynen och han suckade. Jag började gå mot soffan. Plötsligt kände jag 2 armar runt mig som lyfte upp mig från golvet.
- Men okej, jag ger mig! Sa jag och kunde inte hålla tillbaka skrattet.
Han satte ner mig på soffan och log nöjt.
- Usch va jobbig du är, skrattade jag. Ta på dig en tröja så vi kan åka sen.
Jag hörde honom skrocka i bakgrunden men jag brydde mig inte om honom.