Believe 43.

Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ner mot väggen. Efter ett tag öppnades dörren och Alfredo steg in.
- Du, kom! Sa han upphetsat.
- Fredo, inte just nu, sa jag och tittade upp med en sorgsen blick.
- Ska jag behöva bära dig, det är viktigt kom nu! Sa han och drog upp mig från golvet. Vi sprang ut från rummet till den lilla TV:n.
- Okej.. Kan ni alla försöka vara lite tysta.. Hörde jag Justin säga och det blev tystare. Joo.. Nu har jag varit här i London ett tag och haft ett par konserter. I förra konserten hade vi en liten "tävling" där en speciell tjej fick hänga med mig en dag.. Fortsatte han och jag blev stressad. Vad försökte han säga?
- Och.. Hon är fortfarande kvar här med mig.. Sa han nervöst. Ehm.. Det här kanske kommer som en chock för er men.. Jag är förälskad i henne.
Det blev tyst. Det började rycka i mungipan på mig och jag kunde inte hålla tillbaka leendet. Alfredo blinkade med ena ögat och jag rodnade. Sen började alla applådera.
Justin började fnissa och log stort. Sen sprang han in bakom scenen. Vi fick ögonkontakt och han gav mig ett stort leende. Han sprang fram till mig, tog min hand och vi sprang ut på scenen. Alla skrek. Jag blev generad och ville helst bara gömma mig. Han la armen runt mig för att få mig känna mig bättre. Han kände nog att jag skakade.
- Esther här, är en del av oss! Och jag hoppas att ni alla accepterar det! Sa han och alla skrek. Jag kunde inte avgöra om det va hat eller kärlek.
Han avslutade konserten med ett tack och vi sprang in bakom scenen igen. När vi kom dit stod alla samlade och applåderade. Jag skämdes och gömde ansiktet mot hans axel. Justin bugade retsamt och vände sig sen till mig.
- Va det bra? Frågade han och log.
Då sket jag i allt och kastade mig om hans hals.
- Kunde inte vart bättre! Viskade jag i hans öra och han kramade mig tillbaka.
" aaawhh " hörde jag i bakgrunden och jag tittade besvärat på alla.
- Aahmen gee er! Sa jag och skrattade. Kom! Sa jag och tog hans hand. Vi gick, nästan sprang till hans loge och han kollade undrade på mig varför jag hade så bråttom. Jag stängde dörren.
- vaadd.. Började Justin när jag avbröt honom. Jag sprang fram till honom och kysste honom med all kraft jag hade.
- Jag är svettig, försökte han.
- Och? Fnissade jag och kysste honom igen.
Han tog ett fast grepp om mina lår och lyfte upp mig runt hans midja.
- Vet du.. Sa jag och såg honom i ögonen med ett leende. Jag älskar dig!
- Det menar du inte.. Sa han och skrattade.
- Joo faktiskt, sa jag och kramade honom.
Sen ringde min telefon och han släppte ner mig på golvet.
- Snacka om att förstöra ögonblicket, sa jag och plockade upp den ur fickan.
- Ojdå.. Det är mamma! Sa jag och svarade.
- Älskling? Är du där? Hörde jag henne i luren.
- Jaa mamma förlåt att jag.. Började jag.
- Vet du hur orolig jag varit och jag såg dig på teve jag trodde du va med Katie, varför har du inte ringt, hur träffade du honom..
Jag suckade.
- Mamma.. Jag mår bra! Sa jag när hon äntligen lugnat ner sig.
- Du skulle ha ringt, sa hon besviket.
- Förlåt, asså verkligen förlåt! Jag har bara haft så mycket för mig! Sa jag skamset.
- Okej jag ska lugna mig, jag har bara varit så orolig för dig gumman! Men nu tar vi en sak i taget, är du upptagen nu? Frågade hon.
Jag tittade på Justin.
- Det här kan ta ett tag, mimade jag på läpparna.
- Helt okej! Mimade han tillbaka.
Jag gick ut från rummet och ut i korridoren.