- Hur va han? Frågade jag.
- Åååh såå fantastisk! Till o med mer underbar än jag trott! Sa hon och skrattade medan tårarna rann.
Jag såg att hon var glad och det gjorde mig glad.
- Kom! Sa jag och tog hennes hand.
Vi gick längre in backstage. Jag tog henne till Justins loge.
- Gissa vart vi är? Sa jag och gick till sminkbordet.
- Ä-ä-är vi i hans rum? Frågade hon chockat.
- Jajamensan, svarade jag och blötte ett papper med vatten.
I chock gick hon runt i rummet och bara stirrade.
- Kom, jag ska torka bort mascaran, sa jag och hon satte sig på en stol framför den gigantiska spegeln.
Nu hade tårarna slutat rinna på henne och hon andades vanligt igen.
- Duu.. Sa hon efter ett tag. Jag såg vad han gjorde till dig, du behöver inte hålla det hemligt..
Jag släppte servetten och gick till den lilla soffgruppen. Jag kände hur huvudverken började komma och jag försökte hålla tillbaks tårarna.
- Är ni tillsammans? Frågade hon försiktigt.
- Jag vet inte! Åh hela den här grejen är bara så himla jobbig! Ja, jag känner honom, och jaa han en slängpuss till mej. Men inte vet jag om vi är tillsammans eller inte, han är ju Justin Bieber och jag är bara.. Jag.
- Men kärlek har väl inget med kändisskap att göra? Försökte hon.
- Men vi kommer inte kunna hålla det hemligt! Dessutom kommer han döda mig för det här, sa jag och la huvudet i en kudde.
- Hallå, det va jag som märkte det, du berättade inte, jag listade ut det! Sa hon och försökte få mig på bättre humör.
- Men.. Fortsatte jag.
- Men? Vadå men? Sluta komma på allt dåligt med ert förhållande! Wake up, du är tillsammans med Justin bieber!? Sa hon och satte sig bredvid mej.
- Du har rätt.. Jag överdriver säkert, jag är bara inte van vid det hela, sa jag och log.
- Har ni haft er första kyss än då? Frågade hon och sneglade på mig.
- Lite mer än en har det väl blivit, sa jag och kollade ner på golvet.
- No. Way. Har du kysst honom!? Oh my gosh! Sa hon upphetsat.
- Kysst.. Längre har vi gått.. Sa jag och fnissade.
- Men ge dig! När var senast ni hånglade? Frågade hon.
- Innan sho.. Va gör jag?! Här sitter jag och berättar om vårt förhållande, när jag inte ens får! Och hur kan du va så lugn!?
- Lugn, för det första stannar det här mellan oss, för det andra min puls går i 180 så jag är bra skådis! Sa hon och skrattade.
Nu kändes det bättre. Jag kände att jag ändå kunde lita på henne. Sen plingade hennes telefon till.
- Åh, min kompis undrar var jag är, måste nog tillbaks till henne nu! Sa hon började gå mot dörren.
- Jaa oj, det klart du ska! Hittar du tillbaka själv? Frågade jag och följde henne till dörren.
- Joorå, det tror jag! Sa hon glatt.
Jag gav henne en lång kram innan hon gick ut genom dörren.
- Din hemlighet stannar hos mig, jag står ändå i skuld, sa hon innan hon stängde.