- Hur va han? Frågade jag.
- Åååh såå fantastisk! Till o med mer underbar än jag trott! Sa hon och skrattade medan tårarna rann.
Jag såg att hon var glad och det gjorde mig glad.
- Kom! Sa jag och tog hennes hand.
Vi gick längre in backstage. Jag tog henne till Justins loge.
- Gissa vart vi är? Sa jag och gick till sminkbordet.
- Ä-ä-är vi i hans rum? Frågade hon chockat.
- Jajamensan, svarade jag och blötte ett papper med vatten.
I chock gick hon runt i rummet och bara stirrade.
- Kom, jag ska torka bort mascaran, sa jag och hon satte sig på en stol framför den gigantiska spegeln.
Nu hade tårarna slutat rinna på henne och hon andades vanligt igen.
- Duu.. Sa hon efter ett tag. Jag såg vad han gjorde till dig, du behöver inte hålla det hemligt..
Jag släppte servetten och gick till den lilla soffgruppen. Jag kände hur huvudverken började komma och jag försökte hålla tillbaks tårarna.
- Är ni tillsammans? Frågade hon försiktigt.
- Jag vet inte! Åh hela den här grejen är bara så himla jobbig! Ja, jag känner honom, och jaa han en slängpuss till mej. Men inte vet jag om vi är tillsammans eller inte, han är ju Justin Bieber och jag är bara.. Jag.
- Men kärlek har väl inget med kändisskap att göra? Försökte hon.
- Men vi kommer inte kunna hålla det hemligt! Dessutom kommer han döda mig för det här, sa jag och la huvudet i en kudde.
- Hallå, det va jag som märkte det, du berättade inte, jag listade ut det! Sa hon och försökte få mig på bättre humör.
- Men.. Fortsatte jag.
- Men? Vadå men? Sluta komma på allt dåligt med ert förhållande! Wake up, du är tillsammans med Justin bieber!? Sa hon och satte sig bredvid mej.
- Du har rätt.. Jag överdriver säkert, jag är bara inte van vid det hela, sa jag och log.
- Har ni haft er första kyss än då? Frågade hon och sneglade på mig.
- Lite mer än en har det väl blivit, sa jag och kollade ner på golvet.
- No. Way. Har du kysst honom!? Oh my gosh! Sa hon upphetsat.
- Kysst.. Längre har vi gått.. Sa jag och fnissade.
- Men ge dig! När var senast ni hånglade? Frågade hon.
- Innan sho.. Va gör jag?! Här sitter jag och berättar om vårt förhållande, när jag inte ens får! Och hur kan du va så lugn!?
- Lugn, för det första stannar det här mellan oss, för det andra min puls går i 180 så jag är bra skådis! Sa hon och skrattade.
Nu kändes det bättre. Jag kände att jag ändå kunde lita på henne. Sen plingade hennes telefon till.
- Åh, min kompis undrar var jag är, måste nog tillbaks till henne nu! Sa hon började gå mot dörren.
- Jaa oj, det klart du ska! Hittar du tillbaka själv? Frågade jag och följde henne till dörren.
- Joorå, det tror jag! Sa hon glatt.
Jag gav henne en lång kram innan hon gick ut genom dörren.
- Din hemlighet stannar hos mig, jag står ändå i skuld, sa hon innan hon stängde.

Alla skrek och det va helt hysteriskt. Hur skulle jag kunna välja bland alla de här?
- Hur långt vill du gå? Frågade Alison.
- Ganska långt.. De som står längst fram är så pass nära honom ändå, sa jag och vi fortsatte gå.
Sen såg jag en tjej. Hon stod och hoppade medan tårarna rann ner för kinderna på henne. Jag såg på henne att hon verkligen skulle uppskatta att få träffa honom.
- Jag har hittat henne, sa jag och pekade.
- Vem? De är så många! Sa Alison.
- Äh stanna här, jag hämtar henne! Sa jag och trängde mig mellan alla gråtande beliebers tills jag stod bredvid henne.
- Helt underbart va? Frågade jag.
- Mmmmmhh, grät hon.
- Är det första gången, frågade jag och log.
- Jaa, åh det är helt fantastiskt! Bästa dagen i mitt liv! Sa hon och försökte torka bort tårarna från ansiktet.
- Du, vad skulle du säga om du fick vara one less lonley girl? Sa jag och log.
- Åhh, du vet det har ju alltid.. Så stannade hon upp och kollade på mej. Jag log brett.
- Nenenenej, vvvänta, du du du.. Tårar bildades i hennes ögon och hon slog sig för munnen.
Jag nickade.
- Alson väntar på oss där borta, sa jag och pekade.
Hon började stört gråta och kastade mot mig och gav mig en kram.
Jag tog hennes hand och vi sprang mot Alison.
Vi gick mot scenen och vi hörde hur de började spela låten.
- Du.. Hur ska jag nånsin kunna tacka dig? Sa hon när hon äntligen lugnat sig lite.
- Det vet jag redan, sa jag och såg henne i ögonen. Njut så mycket du kan där uppe! Sa jag och log. Hon skrek och kramade mig igen. Jag kände mig så glad för hennes skull. Jag visste precis hur hon kände.
- Ååh jag är så nervös! Sa hon och skakade.
- Va bara dig själv så kommer det gå super! Jag vet att han kommer tycka om dig! Sa jag och log.
Hon log tillbaka.
- Men.. Vänta, va gör du här egentligen? Känner inte igen dig, frågade hon. Känner du Justin?
- Eehm, jaadu.. Lång historia som jag inte hinner berätta för du ska upp på scenen nu! Sa jag och vi båda började hoppa.
- Lycka till nu! Sa jag och skickade upp henne på scen.
Jag såg på den lilla teven hur hon möttes av Justins kram. Jag såg hur lycklig hon var och kände mig inte avundsjuk eller nåt. Kramar kan jag få efter showen. Han tog hennes hand och tog henne till stolen. Jag hoppades på att få träffa henne efter showen. När låten var slut sprang de hand i hand in bakom scenen. Jag hann se en liten glimt av Justin när han kom in och lämnade över henne. Sen sprang han ut på scenen igen. Han såg troligtvis inte mig. Sekunden efter såg jag honom igen. Jag fick ögonkontakt med honom och han gjorde ett pusstecken med munnen. Jag log och pussade tillbaka innan han var borta igen.