Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom.
- Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången.
- Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår.
Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä.
- Men duu.. Sa han med den där allvarliga tonen som han hade förut.
Jag suckade.
- Inget "men" snälla.. Försökte jag och mitt leende försvann.
- Du vet.. Det är inte bara att flytta hem till mig och fortsätta ditt liv som vanligt.. Du vet.. Jag är ju inte som alla andra, sa han som om det vore negativt.
Jag sa ingenting. Vad skulle jag säga?
- Du har jättemånga möjligheter i livet och.. Vissa av de kommer stoppas om du lever med i mitt liv.. Vill bara att du ska veta att jag har full förståelse om du inte vill ge upp ditt liv på mig.. Han tittade ner igen.
- Men älskling, sa jag och tog hans ansikte i mina händer. Klart jag inte skulle ge upp mitt liv på dig! Duu är mitt liv så ser du problemet?
Han fnissade till.
Sen la jag armarna om honom. Tryckte hans kropp mot min. Vi var så nära så jag kunde höra hans hjärtslag. Hans kramar är de bästa av de alla men jag kände fortfarande att han spände sig. Jag jag strök honom över ryggen och upp i hans hår.
- Vännen.. Viskade jag lugnt. Det är dig jag vill leva mitt liv med. Dig Justin, dig! Sa jag medan jag kände hur han blev mjukare i kroppen. Han drog mig tätt intill sig och jag kunde nästan känna hans leende.
- Jag älskar dig, sa jag och såg på honom.
Hans ansiktsuttryck ändrades snabbt till ett vänligt leende och han såg mig rakt i ögonen.
- Och jag älskar dig, sa han och kysste mig mjukt.
Jag kramade honom igen och gav ifrån mig en stor gäspning.
- Hah, är jag så tråkig? Skrattade han.
- Klockan är jättemycket, fnissade jag och la mig mot hans axel.
- Ska vi krypa ner? Frågade jag efter ett tag.
- Jepp, sa han och vi reste oss ur sängen.
Jag gick mot badrummet med Justins arm runt mina axlar. Vi började borsta tänderna och det blev tyst för en gångs skull. Vi stod och kollade in i spegeln hela tiden och mina ögon var dock riktade på Justin 100% av tiden. Men Justin hade tydligen hittat något intressant med sitt hår så han släppte inte blicken ifrån det. Tillslut började jag skratta. Han kollade oförstående på mig.
- Din, din min.. Du gör alltid så när du ska va sexig! Skrattade jag med tandkrämslödder i hela munnen.
- Men asså duu, började han och puttade till mig på sidan. Jag skrattade så jag höll på att spotta ut tandkräm över hela badrummet.
Vi gjorde oss i ordning och kröp ner i sängen. Jag var verkligen trött så jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna.
- Nej, lampan! Sa jag när jag insåg att någon behövde släcka.
Justin suckade och la händerna över ansiktet.
- Du la dig sist! Sa jag tillslut och skrattade.
- Ge dig! Sa han och reste sig hastigt. Han stängde dörren och taklampan så bara en svag sänglampa lyste. Ååhh va snygg han är tänkte jag för mig själv. Och han anstränger sig inte ens?
- Vad flinar du åt? Frågade han och kröp ner bredvid mig.
- Mmmmheheh, att du är så snygg, sa jag och vände ryggen mot honom.
Han skrockade och släckte lampan. Så blev det tyst.
- Nejmen påriktigt, var är du? Sa jag efter ett tag och i samma stund kände jag hans bara överkropp tätt intill mig.
- Här, hörde jag en svag viskning i mitt öra säga.
Vi låg så tätt så att jag kunde känna hans lugna andetag och hans varma andedräkt i nacken.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig på axeln.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...

- Hur va han? Frågade jag. - Åååh såå fantastisk! Till o med mer underbar än jag trott! Sa hon och skrattade medan tårarna rann. Jag såg att hon var glad och det gjorde mig glad. - Kom! Sa jag och tog hennes hand. Vi gick längre in backstage. Ja...