Alla skrek och det va helt hysteriskt. Hur skulle jag kunna välja bland alla de här?
- Hur långt vill du gå? Frågade Alison.
- Ganska långt.. De som står längst fram är så pass nära honom ändå, sa jag och vi fortsatte gå.
Sen såg jag en tjej. Hon stod och hoppade medan tårarna rann ner för kinderna på henne. Jag såg på henne att hon verkligen skulle uppskatta att få träffa honom.
- Jag har hittat henne, sa jag och pekade.
- Vem? De är så många! Sa Alison.
- Äh stanna här, jag hämtar henne! Sa jag och trängde mig mellan alla gråtande beliebers tills jag stod bredvid henne.
- Helt underbart va? Frågade jag.
- Mmmmmhh, grät hon.
- Är det första gången, frågade jag och log.
- Jaa, åh det är helt fantastiskt! Bästa dagen i mitt liv! Sa hon och försökte torka bort tårarna från ansiktet.
- Du, vad skulle du säga om du fick vara one less lonley girl? Sa jag och log.
- Åhh, du vet det har ju alltid.. Så stannade hon upp och kollade på mej. Jag log brett.
- Nenenenej, vvvänta, du du du.. Tårar bildades i hennes ögon och hon slog sig för munnen.
Jag nickade.
- Alson väntar på oss där borta, sa jag och pekade.
Hon började stört gråta och kastade mot mig och gav mig en kram.
Jag tog hennes hand och vi sprang mot Alison.
Vi gick mot scenen och vi hörde hur de började spela låten.
- Du.. Hur ska jag nånsin kunna tacka dig? Sa hon när hon äntligen lugnat sig lite.
- Det vet jag redan, sa jag och såg henne i ögonen. Njut så mycket du kan där uppe! Sa jag och log. Hon skrek och kramade mig igen. Jag kände mig så glad för hennes skull. Jag visste precis hur hon kände.
- Ååh jag är så nervös! Sa hon och skakade.
- Va bara dig själv så kommer det gå super! Jag vet att han kommer tycka om dig! Sa jag och log.
Hon log tillbaka.
- Men.. Vänta, va gör du här egentligen? Känner inte igen dig, frågade hon. Känner du Justin?
- Eehm, jaadu.. Lång historia som jag inte hinner berätta för du ska upp på scenen nu! Sa jag och vi båda började hoppa.
- Lycka till nu! Sa jag och skickade upp henne på scen.
Jag såg på den lilla teven hur hon möttes av Justins kram. Jag såg hur lycklig hon var och kände mig inte avundsjuk eller nåt. Kramar kan jag få efter showen. Han tog hennes hand och tog henne till stolen. Jag hoppades på att få träffa henne efter showen. När låten var slut sprang de hand i hand in bakom scenen. Jag hann se en liten glimt av Justin när han kom in och lämnade över henne. Sen sprang han ut på scenen igen. Han såg troligtvis inte mig. Sekunden efter såg jag honom igen. Jag fick ögonkontakt med honom och han gjorde ett pusstecken med munnen. Jag log och pussade tillbaka innan han var borta igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...