När vi kom upp till hotellrummet sjönk vi ner på soffan båda två. Vi var trötta i benen efter att ha gått hela dan. Jag la mej i Justins knä och han började pilla med mitt hår. Sen böjede han sej ner över mej för att kyssa mej. Då knackar det på dörren.
- Meen! Sa han surt. Tyvärr! Vi är upptagna! Retades han.
Jag fnissade medan han gick för att öppna. Jag hörde hur dörren öppnas och han börjar prata med någon. Jag hörde inte vad de sa, men jag kände igen Scooters röst. Efter en stund hör jag hur dörren stängs igen och Justin kommer ut i vardagsrummet. Han såg förvånad ut.
- Vad ville han? Frågade jag nyfiket.
- Han bad faktiskt om ursäkt! Sa Justin med ett leende.
- Oj vad sa han? Undrade jag.
- Han bad om ursäkt för hur han hade reagerat, och att det var inte meningen att vara otrevlig. Han var bara orolig för mitt eget bästa. Men han litar på dej! Sa Justin glatt.
- Va bra! Då kanske det blir lite bättre stämning nu då! Sa jag och log brett.
- Jaa, och han sa att vi kan åka när som helst! Bara vi är där om en timme. Förklarar Justin.
- Vi åker nu! Sa jag och hoppade upp ur soffan.
- Ok, om du tycker det så! Sa Justin och gick mot hallen.
- Är det nåt jag ska ha med mej? Frågade jag.
- Nää.. Inte vad jag vet, sa Justin och vi började ta på oss skorna. Vi gick och knackade på Scooters dörr. Han öppnade.
- Hej! Vi hade tänk att åka nu med detsamma så jag kan visa Esther runt. Är ni klara? Frågade Justin.
- Jaa då! Vi väntade på er! Gå i förväg ni till bilen så hämtar jag de andra! Sa Scooter glatt.
- Okej! Vi ses! Sa Justin, tog min hand och gick mot bilen.

Det var konstigt. Det inga andra som åkte med i samma runda. Vi satt själva i vår hytt och alla andra hytter var tomma. Jag brydde mej inte om det heller. Då började vi åka. Vi kom högre och högre upp. Efter ett tag tog Justin av sig luvan. Wow vad långt man såg. Det var vackert att se London upp ifrån. Fast vackrast var ju Justin. Det kunde ingen ändra på. Jag kollade ner på alla människor. De var mindre än en myra. De såg ut som små små prickar som rörde sig. Nu var vi högst upp. Plötsligt stannade hjulet.
- Va? Sa jag förskräckt.
Justin log lurigt.
- Men? Den ska väl inte stanna? Hallå! Är vi fast? Sa jag oroligt.
Justin fortsatte att kolla på mej med samma luriga leende.
- Jaa.. Vi är fast. Tillsammans. Sa han, la sin hand runt min kind och kysste mej sakta.
Ja såklart. Det var det Justin hade bokat in med biljettförsäljaren. Jag fnissade till.
- Vad? Sa Justin och våra läppar särades lite.
- Dummer! Sa jag och la mina armar runt hans hals. Mina händer flätades in i hans hår och jag började lägga tyngden på honom. Han la sig sakta ner på bänken vi satt på. Han kysste mej om och om igen. Jag kunde gärna va fast här uppe lite till tänkte jag för mej själv. Efter ett tag började vi åka igen.
- Neeeeeej... Sa jag skämtande.
Han skrattade lågt och smekte min kind.
Sen drog han på sig luvan igen. Stackare tänkte jag för mej själv. Tänk att alltid behöva ha luva och keps, eller livvakter varje gång man ska nån stans. Vi det gick fort att komma ner och vi klev ut ur hytten. Justin gjorde ett tacktecken mot biljettförsäljaren och vi gick.
- Okej, vad är klockan.. Sa jag och tog fram mobilen. 16.00 borde vi göra oss redo för genrepet? Det gör inget om vi kommer tidigt, du kan få visa mej runt. Sa jag.
- Jaa du har rätt.. Vi är väl rätt färdiga va? Frågade han.
- Jaa jag tror nästan det.. Tack för en underbar dag! Sa jag och kramade honom.
- Sweetheart, tack för att du orkade göra min dag till den bästa! Sa han och kramade mej tillbaka. Vi gick mot hotellet.