Jag låg mot hans bröst. Han pillade med mitt hår och jag strök sakta mina fingrar över hans perfekt kropp. Jag kunde ligga där i år. Jag skulle aldrig tröttna.
- Vad tänker du på? Frågade jag.
- Jag tänker på hur mycket jag älskar dig, sa han lugnt. Vad tänker du på?
- Jag tänker på hur liten chans det egentligen var att vi träffades från början, sa jag.
- Hm. Det har du rätt i, sa han och funderade.
- Mitt liv var tråkigt utan dig. Sa jag tyst. Men oj! Tänk om vi inte hade träffats! Då hade mitt liv varit tråkigt för alltid! Sa jag.
Då började vi skratta båda två. Jag kände hur hans magmuskler gjorde att jag hoppade upp o ner.
- Men jag menar allvar! Jag förstår inte hur jag kunde leva utan din närhet! Sa jag och kollade allvarligt på honom.
Han drog håret bakom örat på mej.
- Det kunde vi tydligen då.. Men inte nu längre.. Det vet jag! Sa han bestämt.
- Nej! Det skulle absolut inte förekomma, sa jag och försökte låta soldatisk precis som han!
Vi skrattade lite till.
- Vad är klockan? Sa jag.
Han tog upp mobilen.
- 18.30, är du hungrig? Frågade han.
- Hm. Lite kanske. Svarade jag.
- Kom! Sa han och reste sig.
Jag gick mot min garderob och drog på mej en hoodie.
- Stör det dej om jag skippar tröja? Hörde jag någon viska bakom mitt öra.
Jag vände mej om och kramade om hans mage.
- Jaa! Men inte på det sett du tror, sa jag och kollade ner på hans sixpack för att se ut som om jag hade fastnat med blicken. Jag log ett lurigt leende och han skrattade. Han kysste min hjässa och vi gick ut till köket.

- Du är inte arg? Sa han oroligt.
- Varför skulle jag? Sa jag och kysste hans panna.
Plötsligt föll vi ner på sängen. Jag skrek till.
- Jag har dig! Sa Justin flirtigt. Du vet.. Jag skulle inte låta dig falla.
Jag började fnissa. Han med. Han tog tag runt min midja och lyfte upp mej i hans knä. Jag satt med bena runt hans midja. Jag tryckte min panna mot hans. Han blundade och putade med läpparna. Jag la retsamt tyngden på honom och puttade honom bakåt. Han föll ner på sängen och skrockade lågt.
- Du är galen! Sa han och såg in i mina ögon.
- Hah! Sa jag. Om du är ute efter en normal tjej får du leta nån annan stans! Sa jag innan jag kysste hans lätta läppar. Nu vågade jag iallafall ta första steget. Han satte sig halvt upp. Våra läppar särades. Jag kollade oförstående på honom. Han tog min hand och satte den på hans skjorta. Jag förstod direkt vad han menade och började knäppa upp skjortan. Han kollade sexigt på mej och jag skrattade. Äntligen fick jag upp sista knappen. Den jag hade suttit och fipplat med ett tag. Man blir helt borta i hans ögon. Jag drog av hans skjorta. Han hade samma lugn i sej. Jag kunde inte låta bli att kolla lite på hans perfekta kropp. Jag försökte se oberörd ut, men lyckades tydligen inte. Justin tog tag i mina händer, satte de på hans bara axlar och la sig ner. Jag låg över honom. Jag kysste honom. Och igen. Och igen. Och igen. Jag tröttnade visst aldrig på känslan när våra läppar möttes. Han stannade upp. Tittade på min skjorta. Sen på mej. Sen på min skjorta igen.
- Jaja, din tur! Sa jag och la hans hand på min skjorta.
Han log nöjt mot mej. Han började knäppa upp. Jag kände mej mer nervös än vad han verkade förut. Hur kunde han ha så bra självförtroende? Jag blåste iväg tanken. Jag började pilla i hans hår medan han höll på. Plötsligt var skjortan borta. Men det va lugnt. Han ägnade inte särskilt mycket tid åt att titta på mej. Han bara la sig ner igen.