Vi gick ut till vardagsrummet. Vi satte oss ner och hällde upp varsin kopp te.
- Okeeej.. Sa hon hemlighetsfullt. Eftersom att jag vet att vi båda gillar Justin Bieber.. Såå.. TADAAA!
Hon höll upp 2 biljetter. Till Believe tour. Först blev jag glad. Sen blev jag ledsen. Sen blev jag glad. Sen blev jag orolig. Sen blev jag arg. Sen blev jag glad igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Överraskad? Sa hon förhoppningsfullt.
- Eeh.. Jaaa.. Sa jag och försökte låta glad.
- Ååh gullesnutt, du är så förvånad så du knappt kan prata! Sa Katie och såg nöjd ut.
- Ehe.. Det hade jag verkligen inte väntat mej.. Tack så jättemycket Katie! Du är bäst! Sa jag med ett tillgjort leende.
- Visste att du skulle bli glad! Sa hon.
Vi pratade hela kvällen tills teet var slut. Sen gick vi och la oss tidigt för att det snabbare skulle bli imorgon. Jag tänkte på vad som skulle hända imorgon. Tänk om han såg mej. Vad skulle han tänka. Då hade jag ljugit. Skulle han säga något efter konserten? Ojojoj.. Vad skulle jag säga om han kom fram till mej? Äsch.. Det finns inget jag kan göra nu så jag får vänta och se vad som händer imorrn. På morgonen vaknade jag kl. 11. Det va skönt att sova ut. Katie var uppe och hade redan fixat frukost. Vi åt i lugn och ro och sen drog vi ner på stan. Katie skulle visa mej allt. Jag tror faktiskt vi var igenom nästan hela London om jag ska va ärlig. Men London var annars en fin stad. Större än vad jag trodde. Vi gick i affärer och åt på ett mysigt café. Vi hade en skön dag. Jag hade glömt hur kul det var att vara med Katie. Hon var speciell. Hon var inte som alla andra kompisar. När vi kom hem var klockan 17.00 Konserten skulle börja klockan 20.00 men vi ville vara i god tid, så vi började göra oss i ordning inför kvällen. Vi stod vid våra platser klockan halv 8. Vi såg scenen rätt bra, även fast vi satt på läktaren. Konserten startade. Justin såg i för sej ut som en liten plutt, men det var som om jag ändå kunde se de fina konturerna i hans perfekta ansikte. Precis som jag hade gjort på planet. Och när jag hade varit 2 cm från hans ansikte. Och när mitt ansikte hade nuddat hans ansikte. Nej! Stopp Esther sluta! Tänk inte på det! Han sjöng alla mina favorit låtar, och det kändes liksom på nåt konstigt sätt att han sjöng för mej. Just precis mej. Äsch. Glöm och dröm tänkte jag.

Plötsligt tappade jag förståndet. Sakta sjönk jag ner på golvet. Jag hade aldrig tänkt mej att det skulle bli så svårt att säga hejdå. Jag skulle förberett mej på det här. Jag satt där nere på golvet, och plötsligt öppnades dörren. Flygplatsens vaktmästare klev in i rummet. Han såg mej.
- Men lilla gumman här kan du ju inte sitta hela dan, sa han.
- Jag har inget bättre för mej.. Sa jag.
- Jo det tror jag säkert, sa han.
- NEJ FÖR MIN STÖRSTA KÄRLEK LÄMNADE PRECIS MEJ! Sa jag och sprang ut ur rummet. Tårarna rann ner för kinderna medan jag sprang. Sen kom jag på att jag hade en väska som fortfarande rullade på bandet. Jag sprang dit, och en ensam väska stod bredvid bandet. Jag tog den och sprang mot taxin. Jag tog den första jag såg och hoppade in.
- Vart vill du åka? Sa taxichauffören.
- Oxfort Street. Sen hittar jag. Sa jag snabbt med gråten i halsen.
Han körde dit i full fart. Jag gav honom pengarna och sprang ut ur taxin. Jag torkade bort tårarna, och gick mot Katies lägenhet. Hon stod utanför och väntade på mej. Jag sprang mot henne.
- HEEJ ESTHEER! Sa Katie. JAG HAR SAKNAT DEJ SÅÅÅÅ MYCKET!
- OCH JAG HAR SAKNAT DIG KATIE! DET ÄR SÅ KUL ATT SE DIG!
Jag gav henne en kram och vi gick in. Hennes lägenhet var inte så stor. Men den va mysig. Den var dekorerad med fina doftljus, blommor och tavlor. Jag tyckte om det. Jag tänkte att när jag får råd med en egen lägenhet skulle jag ta inspiration här ifrån. Hon hade bäddat jättefint till mej med en luft madrass på golvet. Allt kändes lite bättre nu när jag var med henne.
- Waow.. Du har verkligen gjort fint här. Sa jag imponerat.
- Vad kul att du tycker om det! Jag har verkligen jobbat med det, sa hon med ett leende. Vill du ha lite te?
- Åh Katie det skulle passa perfekt just nu, tack gärna! Sa jag.
Hon gick till köket och började ta fram tepåsar.
- Så.. Hur gick flygresan då? Frågade hon.
- Eeh.. Bra. Svarade jag osäkert.
- Skönt.. Du, jag tänkte att vi kunde sätta oss i vardagsrummet och prata lite, så ska du få en överraskning.

Då tar Justin mej till ett litet rum. Ingen var där. Han tog av sig luvan. Där var han. Vackraste människan på jorden.
- Vad gör vi här? Sa jag
- Jag har bestämt träff med mitt crew här. Och jag tänkte att det var en bra plats vi kunde säga Hejdå ostört på, Sa Justin.
Jag såg honom i ögonen. Det var tyst. Och när stämningen var som bäst öppnades dörren.
Det var Alfredo och Ryan. Men varför! Tänkte jag surt.
- Hej Justin vi ska g.. Woow snyygg! Viskade Alfreo till Ryan.
- Tjeenaaare snygg. Sa Ryan.
Jag rådnade.
- Justiiiin.. Sa Fredo och kollade på våra händer. Justin släppte min hand.
- Hej killar, dethär är Esther. Hon satt bredvid mej på planet. Sa Justin.
- Hej. Sa jag lite blygt.
- Men. Justin. Du skulle inte prata, eller visa dej för någon. Sa Ryan surt. Jag fnissade till vid tanken på vad som hade hänt igår.
- Eh jaa.. Började Justin. Men.. Det blev inte så.. jag eehe.. hon sa.. men jo.. Äsch! Jag litar på henne okej? Hon är inte som alla andra!
Det pirrade till i magen på mej när han sa det. Jag kände mej speciell.
- Okej visst. Vi ses vid bilen, vi tar din väska från bandet. Sa Alfredo.
Sen gick han och Ryan följde efter. Vi följde de med blicken. Justin stängde dörren.
- Jaha.. Ehm.. Då måste vi tyvärr skiljas åt här.. Ehm.. Började han. Jag avbröt honom snabbt och kastade mej med armarna runt hans hals. Jag kände hur hans armar lindades runt min midja. Jag ville inte att han skulle gå. Jag kände hur en tår föll ner för min kind och landade på hans axel. Jag torkade snabbt bort den. Sen kollar jag på honom. Hans vackra ansikte. Plötsligt böjer han sig ner mot mej och trycker sina mjuka läppar mot mina. Han kysste mej. Justin bieber kysste mej. Jag kysste Justin Bieber. Jag kunde inte tro det. Plötsligt släpper han taget.
- Vad? Säger jag undrade. Gjorde jag nåt fel?
- Nej.. Jag bara.. Det här funkar inte. Jag måste gå.
Och han gick. Han bara gick. Allt var över det visste jag. Jag skulle aldrig mer få se honom.