Men vem var han?
Jag tänkte och tänkte men kunde inte komma på vem det var. Planet lyfte. Plötsligt var vi uppe i luften. Då fick jag en snilleblixt.
- Ursäkta, sa jag. Kan jag få komma förbi så jag kan gå till badrummet? Det måste väl ändå funka tänkte jag. Då måste jag väl ändå få en skymt av hans ansikte.
- Öh... Han drog åt luvan och gick ut mot mittgången för att släppa förbi mej. Men han vände sej om när jag gick förbi. Då blev jag sur! Vad hade han emot mej? Luktade jag illa? Hade jag en snorkråka i näsan? Jag gick till toaletterna. Jag såg mej i spegeln. Jag såg ut som vanligt. Då bestämde jag mej för att prata med honom. Jag smällde upp dörren, och gick mot min plats. Han stod kvar i mittgången för att slippa resa sej en gång till. Jag satte mej snabbt och kollade på honom. Han satte sej, och gömde ansiktet ännu lite till. Nej nu tänkte jag.
- Hörru, sa jag. Jag har inte precis missat att du inte vill prata med mej eller visa ditt ansikte. Jag vet inte varför, men det är ganska retsamt. Jag känner igen din röst. Jag vet inte vem du är, men kan du va snäll och sluta va så blyg? Jag bits inte precis.
Jag var nöjd med mitt lilla tal. Nu måste han väl ändå förstå.
Han suckade. Kollade sig omkring, precis som om han inte ville att nån annan skulle blanda sig i vårt lilla samtal. Sen vände han sig mot mej och drog ner luvan till axlarna.

Esther är 18 år, bor i Los angeles och är en stor belieber.

Justin är 18 år, bor i los angeles och är den han är.

Esthers perspektiv: Nu stod jag på flygplatsen. Jag såg inte fram emot den långa resan till London. Jag hade flugit själv en gång förut, men då var det bara i 2 timmar, nu skulle jag flyga över natten. Usch vad långt tänkte jag för mej själv. Då ropade de ut i högtalaren:
- Nu börjar vi borda planet från Los Angeles till London. Los angeles till London.
Jag stod nästan först i kön. Jag visade passet och gick mot planet. Jag satt längst bak. Skönt tänkte jag för mej själv, då sitter jag ostört. Jag puttade upp väskan på hyllan och satte mej ner. Då tänkte jag på London. Vad kul det skulle bli att träffa Katie igen. Vi som varit så nära kompisar innan hon flyttade hade nästan tappat kontakten. Jag satte på mej hörlurarna och blundade en stund. Fantiserade om allt kul vi skulle göra tillsammans. Sen kände jag hur någon trampade på min fot.
- Aj! Sa jag besvärat.
- Oj förlåt! Sa en röst.
Rösten lät bekant. Jag tittade blygt upp på personen som satt bredvid mej. Han hade en hoodie som gömde hans ansikte. Jag märkte att han inte ville visa sej eller prata med mej så jag tittade bort.

Okej! Jag börjar skriva min novell nu "Believe" så läs den gärna <3 kraam

Hej! Jag kommer blogga mycket om Justin Bieber, b.l.a kommer jag skriva en novell! Kul om ni läser! Puss o Kram ???