One less lonley girl. Det va en låt jag kände igen. En av mina favoriter också. Justin börjar sjunga. Till mej. Jag rodnade och drog fingrarna genom håret. Sakta började han röra sig ner från scenen. Han gick mot mej. Han kysste mjukt min hand och drog upp mej på scenen. När jag kom upp stod stolen där. Han log och flöde mej fram till den. Jag satte mej på den och han smekte min kind. Det här vad det. Det jag drömt om i år. Att få sitta där. Se in i hans ögon. Och veta att han sjöng till mej. Jag kände hur mina ögon började tårfyllas. Några få tårar ramlade ner för mina kinder. Jag försökte titta bort men Justin vände försiktigt mitt ansikte mot hans. Han torkade bort mina tårar och såg in i mina ögon medan han sjöng. Jag svalde gråten och log. Justin började röra sig runt mej och pillade med mitt hår medan han sjöng. Han kysste min kind bakifrån och jag fnissade. Låten kom mot sitt slut och jag kollade ner på mina knän. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var så rörd. Jag blev irriterad på mej själv för att jag skulle va så himla känslig men orkade inte tänka på det nu. Jag kollade upp och mötte hans blick. Han stod framför mej. Och höll i en vit ask. Jag flög av stolen.
- HERREGUD JUSTIN FRIAR DU?! Skrek jag panikslaget och flög bakåt. Jag ramlade och hasade mej bakåt. Jag ställde mej upp och vände ryggen mot honom. Men jag blev som förlamad i benen och sjönk ner på huk.
- Nejnejnejnej, viskade jag försiktigt.
Känslorna flödade. Vafan tänker han med? Jag är 18! Jag har precis blivit myndig! Hur tusan.. Giftemål? Bröllop! Men mamma o pappa då? Inte nu? Hans karriär? Det går inte? Om några år kanske! Jag är inte tillräckligt ansvarsfull! Herregud jag är ung. Jag klarar inte det här. Jag trodde det räckte med att vi var tillsammans! Det här är ung kärlek! Älskar han mej verkligen så mycket? Alla tankarna for runt i mitt huvud.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...