Vi hoppade in i bilen och chauffören började köra. Jag såg verkligen fram emot kvällen. Jag skulle få se hur det gick till backstage. Bilresan gick fort och plötsligt var vi framme. Vi gick in bakvägen till den stora arenan. Folk hade redan kommit dit. De höll på med ljuset, ljudet, och allt annat som behövde fixas innan konserten. Justin förklarade lite kort för mej vad alla höll på med. Jag fattade ungefär 3% av allt han sa, men nickade glatt och följde med honom runt i arenan. Det va så otroligt stort. Det märker man inte när man själv är på konsert. Då tar alla människor upp ytorna. När det va tomt kändes det nästan 2 gånger så stort! Tillslut hade vi kommit längst bort från scenen. Alla scenarbetare såg så små ut då. Då sa Justin:
- Jahapp, då har du sett det här! Nu ska vi ta oss till andra sidan!
Ojoj tänkte jag då. Det va ingen kort sträcka. Vi hade redan gått jättelångt idag och jag kände redan hur det började verka i mina ben. Han var såklart mycket starkare än jag och orkade mycket mer. Men jag drog till med ett besvärat leende och började gå. Justin dök inte upp bredvid mej. Jag undrade om han iakttog mej. Det är en typisk "Justingrej". Han blir tyst och kollar på en. Skulle jag vända mej om? Plötsligt känner jag en stark arm runt min midja och jag flyger bakåt. Jag blev så rädd att jag blundade. Jag trodde nån hade anfallit mej eller nåt. Men jag kände hans arm. Det va hans arm. Jag kisade lite. Jag stod stilla. Med hans arm runt mej som inte ville släppa märkte jag att jag rörde mej framåt. Flög jag? Jag kollade rakt fram och märkte hur scenen kom närmare och närmare oss. Tillslut vågade jag öppna ögonen. Hm. Jag flög visst inte. Jag kollade ner på mina fötter och insåg att jag stod på en segway. Jag hörde Justins skratt bakom mitt öra.
- Ska du släppa järngreppet snart eller? Sa han och jag hörde som att han log.
Då kom jag tillbaka till verkligheten. Mina händer var som fast limmade mot hans biceps. Jag släppte panikslaget taget.
- Oj! Förlåt! Jag menade inte, ledsen om jag, det skulle inte.. Började jag när jag kände hur hans armar kramade om mej.
- Hörru.. Det är lugnt, viskade han i mitt öra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...