Vi hoppade in i bilen och chauffören började köra. Jag såg verkligen fram emot kvällen. Jag skulle få se hur det gick till backstage. Bilresan gick fort och plötsligt var vi framme. Vi gick in bakvägen till den stora arenan. Folk hade redan kommit dit. De höll på med ljuset, ljudet, och allt annat som behövde fixas innan konserten. Justin förklarade lite kort för mej vad alla höll på med. Jag fattade ungefär 3% av allt han sa, men nickade glatt och följde med honom runt i arenan. Det va så otroligt stort. Det märker man inte när man själv är på konsert. Då tar alla människor upp ytorna. När det va tomt kändes det nästan 2 gånger så stort! Tillslut hade vi kommit längst bort från scenen. Alla scenarbetare såg så små ut då. Då sa Justin:
- Jahapp, då har du sett det här! Nu ska vi ta oss till andra sidan!
Ojoj tänkte jag då. Det va ingen kort sträcka. Vi hade redan gått jättelångt idag och jag kände redan hur det började verka i mina ben. Han var såklart mycket starkare än jag och orkade mycket mer. Men jag drog till med ett besvärat leende och började gå. Justin dök inte upp bredvid mej. Jag undrade om han iakttog mej. Det är en typisk "Justingrej". Han blir tyst och kollar på en. Skulle jag vända mej om? Plötsligt känner jag en stark arm runt min midja och jag flyger bakåt. Jag blev så rädd att jag blundade. Jag trodde nån hade anfallit mej eller nåt. Men jag kände hans arm. Det va hans arm. Jag kisade lite. Jag stod stilla. Med hans arm runt mej som inte ville släppa märkte jag att jag rörde mej framåt. Flög jag? Jag kollade rakt fram och märkte hur scenen kom närmare och närmare oss. Tillslut vågade jag öppna ögonen. Hm. Jag flög visst inte. Jag kollade ner på mina fötter och insåg att jag stod på en segway. Jag hörde Justins skratt bakom mitt öra.
- Ska du släppa järngreppet snart eller? Sa han och jag hörde som att han log.
Då kom jag tillbaka till verkligheten. Mina händer var som fast limmade mot hans biceps. Jag släppte panikslaget taget.
- Oj! Förlåt! Jag menade inte, ledsen om jag, det skulle inte.. Började jag när jag kände hur hans armar kramade om mej.
- Hörru.. Det är lugnt, viskade han i mitt öra.