Det var det mest vackra jag sett. Efter Justin såklart. Där låg ett safirsmycke format till ett hjärta. Den hängde på en silverkedja och det var småsmå diamanter som satt omkring. Sen märkte jag att det stod en text runt hjärtat. "I will love you forever". Jag slog händerna för munnen.
- Tycker du om den? Frågade Justin.
- Tycker om? Åh, jag älskar den! Den är perfekt Justin, jag älskar den!
Justin log stolt.
- Jag älskar det nästan lika mycket som jag älskar dig.. Sa jag och flyttade mig närmare honom. Jag la handen på hans axel och kysste honom. Jag hörde "aaawwh" från alla runt omkring. Justin ställde sig upp och lyfte upp mig från golvet.
- Får jag lov? Frågade han och tog ut halsbandet ur asken.
- Mer än gärna! Sa jag och vände mej om.
Jag la håret åt sidan och han satte på mig halsbandet. Han kysste min kind och viskade i mitt öra:
- Jag älskar dig...
Jag log, vände mig om och kysste honom igen. Sen tog jag hans hand.
- Asså Justin seriöst.. Jag vet allvarligt talat inte vad jag skulle göra utan dig! Snälla lämna mig aldrig! Sa jag allvarligt.
- Det skulle jag aldrig, sa Justin med en lugn röst.
Vi började gå ner från scenen. Jag skämdes såå mycket. Jag kollade ner i marken. Justin märkte att jag mådde dåligt och la armen om mig så jag skulle känna mig mer självsäker. Någon ropade i mikrofonen att genrepet va över och att allt var klart inför kvällen. Nu var klockan 18.30 Konserten började om en och en halv timme.
- Justin, du kanske borde gå och byta om nu. Konserten börjar snart! Sa jag till honom.
Han kollade på klockan.
- Du har rätt, sa han och kysste min hjässa.
Vi gick mot hans dressroom. Vad kul det måste va att ha såå mycket kläder att välja på. En tjejs dröm helt enkelt.
- Vad ska du ha? Frågade jag och började titta bland kläderna.
- Välj du! Sa han. Snälla va schysst!
- Moahaa.. Sa jag lurigt och hittade en klänning som konstigt nog hängde där.
- Denhär! Sa jag och plockade fram den.
- Aah kom igen! Sa han besvärat.
Jag fnissade och hängde tillbaks den.

Hejhej läsare! Jag och min bästavän Sofia, har en fanpage bara om Justin på instagram! Har du möjligen instagram , fööölj! Vi lägger upp videos/bilder så ofta vi kan, och skriver massor om honom! Användaren heter - Biebzgotswaggie
Ni är bäst om ni följer!:)

Det började göra ont i magen. Jag trodde inte det om honom. Han är också ung. Jag trodde han visste bättre. Dessutom måste han väl ändå fått några råd från sin mamma som faktiskt gick för långt. Jag satt och stirrade ner i golvet. Sen blundade jag. Då kände jag en hand på min axel. Jag rörde mej inte.
- Duu.. Började Justin försiktigt och satte sig på knä bredvid mej.
Jag avbröt honom med att skaka på huvet.
- Men hörru, vänta, sa han och försökte få min uppmärksamhet.
- Nej Justin nej! Bara nej! Det fattar du väl? Vi är 18 år? Hur tänkte du där? Varför gå på så fort? Jag trodde det räckte såhär? Ååh justin varför ska du ha så bråttom hela tiden? Skällde jag på honom förtvivlat. Det va första gången jag vågade kolla in i hans ögon. Han ögon log. Snarare skrattade. Jag trodde jag skulle såra honom eller nåt. Jag blev förvirrad och la händerna för ansiktet.
- Ehm.. Du gumman, jag tror vi har missförstått varandra här lite grann. Började han och försökte hålla tillbaka ett garv. Jo, ehm.. Jag friade inte.. Heeh, det va en födelsedagspresent.. Sa han och jag hörde att han rodnade.
Då slog det mej. Det var min födelsedag. Hur.. Hur kunde jag missa det? Jag.. Min.. Egen födelsedag. Jag hade varit för inne i mitt nya liv med Justin så jag hade heelt glömt! Men ingen hade grattat mej. Jag var ovan vid det. Min mamma brukade ringa klockan 6 på morgonen för att sjunga. Jag saknade det inte precis, men det kändes konstigt att va utan. Justin kunde läsa mina tankar igen.
- Ehm.. Jag snodde din mobil och skickade ett sms till alla i din kontakt lista.. Jag ville gratta dej speciellt.. Hoppas det va okej? Sa han försiktigt.
Då förstod jag. Det va därför Justin lät mej sova så länge i morse. Plötsligt börjar jag fnissa. Jag kollade upp på Justin. Han såg förundrat på mej. Jag log mot honom.
- Mer än okej! Sa jag och kastade armarna om hans hals. Han tog emot min kram och jag kände hur han småskrattade lite. Jag skrattade också. Då började alla runt omkring applådera. Oh nej! Vi var ju inte ensamma! Det hade jag helt förträngt. Jag blev röd som en tomat, så jag borrade in ansiktet mot hans hals. I ögonvrån såg jag the crew som stod nedanför scenen. De vinkade och gjorde tummen upp. Justin släppte taget. Han tog upp asken från sin ficka igen.
- Får jag? Frågade han. Jag lovar att det inte är en vigsel ring.
Jag såg besvärat på honom och skämdes över mitt uppträdande. Han öppnade asken.

One less lonley girl. Det va en låt jag kände igen. En av mina favoriter också. Justin börjar sjunga. Till mej. Jag rodnade och drog fingrarna genom håret. Sakta började han röra sig ner från scenen. Han gick mot mej. Han kysste mjukt min hand och drog upp mej på scenen. När jag kom upp stod stolen där. Han log och flöde mej fram till den. Jag satte mej på den och han smekte min kind. Det här vad det. Det jag drömt om i år. Att få sitta där. Se in i hans ögon. Och veta att han sjöng till mej. Jag kände hur mina ögon började tårfyllas. Några få tårar ramlade ner för mina kinder. Jag försökte titta bort men Justin vände försiktigt mitt ansikte mot hans. Han torkade bort mina tårar och såg in i mina ögon medan han sjöng. Jag svalde gråten och log. Justin började röra sig runt mej och pillade med mitt hår medan han sjöng. Han kysste min kind bakifrån och jag fnissade. Låten kom mot sitt slut och jag kollade ner på mina knän. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var så rörd. Jag blev irriterad på mej själv för att jag skulle va så himla känslig men orkade inte tänka på det nu. Jag kollade upp och mötte hans blick. Han stod framför mej. Och höll i en vit ask. Jag flög av stolen.
- HERREGUD JUSTIN FRIAR DU?! Skrek jag panikslaget och flög bakåt. Jag ramlade och hasade mej bakåt. Jag ställde mej upp och vände ryggen mot honom. Men jag blev som förlamad i benen och sjönk ner på huk.
- Nejnejnejnej, viskade jag försiktigt.
Känslorna flödade. Vafan tänker han med? Jag är 18! Jag har precis blivit myndig! Hur tusan.. Giftemål? Bröllop! Men mamma o pappa då? Inte nu? Hans karriär? Det går inte? Om några år kanske! Jag är inte tillräckligt ansvarsfull! Herregud jag är ung. Jag klarar inte det här. Jag trodde det räckte med att vi var tillsammans! Det här är ung kärlek! Älskar han mej verkligen så mycket? Alla tankarna for runt i mitt huvud.

Jag pustade ut och försökte fokusera på vad jag verkligen gjorde. Men jag behövde inte göra nåt. Justin lutade sig framåt så att segwayen skulle köra fortare. Vi behövde stå väldigt nära mej för att vi inte skulle ramla av. Jag försökte hålla tillbaks ett leende.
- Det känns som att man flyger, sa jag. Jag behöver inte göra nåt!
Justin saktade ner farten lite grann.
- No hands, no hands! Sa Justin och släppte taget.
Jag tog ett fastare grepp om styret.
- Nej Justin seriöst vi kommer dö! Sa jag panikslaget.
- Då får vi väl det då.. Tillsammans! Sa Justin, tog tag i styret och ökade farten.
Jag skrattade till och på ett kick var vi på andra sidan. Vi hoppade av segwayen och Justin parkerade den mot väggen.
- Var det kul? Frågade han glatt.
- Mer än kul! Sa jag.
Då ropade de uppifrån scenen att det var dags att repa.
Justin tog tag i min hand och drog ner mej på en stol längst fram.
- Jag ska repa nu, o gissa vad? Jag ger dej en VIP plats! Sa han och log ett flirtigt leende.
Jag fnissade till och han sprang upp på scenen. Han satte på sig mikrofonen och de provade ljud.
- Hööör duu meeeej.. Viskade han sexigt.
Jag nickade och försökte hålla in leendet.
- Jaag älskar deej.. Hörde du snygging? Du och jag inatt.. Sa han med samma röst.
Scenarbetarna tjöt av skratt och jag gömde ansiktet i händerna medan jag skrattade. Justin skrattade också.
- Okej.. Lets be serious, sa han. Vi kör!
Bandet började spela, och han började sjunga. Han va såklart bäst idag igen. Det va ju lite nya låtar nu också. Även fast han var överallt, och sprang runt här o där så var det inte en ton falskt. Efter några låtar kom ett intro som jag kände igen.

Vi hoppade in i bilen och chauffören började köra. Jag såg verkligen fram emot kvällen. Jag skulle få se hur det gick till backstage. Bilresan gick fort och plötsligt var vi framme. Vi gick in bakvägen till den stora arenan. Folk hade redan kommit dit. De höll på med ljuset, ljudet, och allt annat som behövde fixas innan konserten. Justin förklarade lite kort för mej vad alla höll på med. Jag fattade ungefär 3% av allt han sa, men nickade glatt och följde med honom runt i arenan. Det va så otroligt stort. Det märker man inte när man själv är på konsert. Då tar alla människor upp ytorna. När det va tomt kändes det nästan 2 gånger så stort! Tillslut hade vi kommit längst bort från scenen. Alla scenarbetare såg så små ut då. Då sa Justin:
- Jahapp, då har du sett det här! Nu ska vi ta oss till andra sidan!
Ojoj tänkte jag då. Det va ingen kort sträcka. Vi hade redan gått jättelångt idag och jag kände redan hur det började verka i mina ben. Han var såklart mycket starkare än jag och orkade mycket mer. Men jag drog till med ett besvärat leende och började gå. Justin dök inte upp bredvid mej. Jag undrade om han iakttog mej. Det är en typisk "Justingrej". Han blir tyst och kollar på en. Skulle jag vända mej om? Plötsligt känner jag en stark arm runt min midja och jag flyger bakåt. Jag blev så rädd att jag blundade. Jag trodde nån hade anfallit mej eller nåt. Men jag kände hans arm. Det va hans arm. Jag kisade lite. Jag stod stilla. Med hans arm runt mej som inte ville släppa märkte jag att jag rörde mej framåt. Flög jag? Jag kollade rakt fram och märkte hur scenen kom närmare och närmare oss. Tillslut vågade jag öppna ögonen. Hm. Jag flög visst inte. Jag kollade ner på mina fötter och insåg att jag stod på en segway. Jag hörde Justins skratt bakom mitt öra.
- Ska du släppa järngreppet snart eller? Sa han och jag hörde som att han log.
Då kom jag tillbaka till verkligheten. Mina händer var som fast limmade mot hans biceps. Jag släppte panikslaget taget.
- Oj! Förlåt! Jag menade inte, ledsen om jag, det skulle inte.. Började jag när jag kände hur hans armar kramade om mej.
- Hörru.. Det är lugnt, viskade han i mitt öra.