Det var konstigt. Det inga andra som åkte med i samma runda. Vi satt själva i vår hytt och alla andra hytter var tomma. Jag brydde mej inte om det heller. Då började vi åka. Vi kom högre och högre upp. Efter ett tag tog Justin av sig luvan. Wow vad långt man såg. Det var vackert att se London upp ifrån. Fast vackrast var ju Justin. Det kunde ingen ändra på. Jag kollade ner på alla människor. De var mindre än en myra. De såg ut som små små prickar som rörde sig. Nu var vi högst upp. Plötsligt stannade hjulet.
- Va? Sa jag förskräckt.
Justin log lurigt.
- Men? Den ska väl inte stanna? Hallå! Är vi fast? Sa jag oroligt.
Justin fortsatte att kolla på mej med samma luriga leende.
- Jaa.. Vi är fast. Tillsammans. Sa han, la sin hand runt min kind och kysste mej sakta.
Ja såklart. Det var det Justin hade bokat in med biljettförsäljaren. Jag fnissade till.
- Vad? Sa Justin och våra läppar särades lite.
- Dummer! Sa jag och la mina armar runt hans hals. Mina händer flätades in i hans hår och jag började lägga tyngden på honom. Han la sig sakta ner på bänken vi satt på. Han kysste mej om och om igen. Jag kunde gärna va fast här uppe lite till tänkte jag för mej själv. Efter ett tag började vi åka igen.
- Neeeeeej... Sa jag skämtande.
Han skrattade lågt och smekte min kind.
Sen drog han på sig luvan igen. Stackare tänkte jag för mej själv. Tänk att alltid behöva ha luva och keps, eller livvakter varje gång man ska nån stans. Vi det gick fort att komma ner och vi klev ut ur hytten. Justin gjorde ett tacktecken mot biljettförsäljaren och vi gick.
- Okej, vad är klockan.. Sa jag och tog fram mobilen. 16.00 borde vi göra oss redo för genrepet? Det gör inget om vi kommer tidigt, du kan få visa mej runt. Sa jag.
- Jaa du har rätt.. Vi är väl rätt färdiga va? Frågade han.
- Jaa jag tror nästan det.. Tack för en underbar dag! Sa jag och kramade honom.
- Sweetheart, tack för att du orkade göra min dag till den bästa! Sa han och kramade mej tillbaka. Vi gick mot hotellet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...