Okej, vet att det här inte har nåt med novellen att göra, men jag kommer lägga ut annat också. Btw, är i deppmode nu. Allt suger och jag vill bara sova livet ut. Jag är trött på allt och vill helst bara skita i allt o försvinna. Menmen.. Det vet vi alla att det inte går. Har ni nånsin haft dagar, där ni inte riiiktigt vet varför ni är så ledsna på allt? Så har jag det just nu.. Novellen gör mej i för sej lite gladare och tanken på Justin kan ju alltid muntra upp en! Men javenneh.. Det är skolan, alla läxor, killar, vänner, livet överhuvudtaget. Screw it , säger jag bara. Ibland vill man bara försvinna en liten stund, och komma tillbaka när det känns bättre. Förlåt för att jag delar med mej av mina himla problem, som är helt ointressanta för er, men har ni tid över, får ni gärna kommentera era Kik namn. Det vore kul att få se vilka det egentligen är som läser bloggen. Kommentera så kikar jag er så fort jag kan. Puss o kram på alla!

[Bild]

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...