Han sprang. Jag följde efter. Det va tur att han drog i mej med sina starka armar, annars hade jag inte orkat. Han sprang ut. Mot bilen.
- Ut! Sa han till chauffören. Jag har fått lov av Scooter att få köra hem!
- Jaha okej! Sa han lättlurat.
Han hoppade ur, vi hoppade in.
Han var gentleman som vanligt och öppnade dörren åt mej. Jag hoppade snabbt in och stängde dörren.
- Justin? Sa jag.
- Sch! Avbröt han mej. Vi pratar sen.
- Vart ska vi? Sa jag panikslaget.
- Hem! Sa han snabbt.
Jag va tyst. Snarare så vågade jag inte säga nåt. Han var stressad. Jag sneglade lite på honom då och då. Hans ögon var ledsna. Han va inte lycklig. Det värsta som finns är att se honom ledsen. Han körde snabbt! Det snabbaste han fick. Vi kom fram på ett kick! Han sprang upp för trapporna med mej hack i hälarna. Han släppte inte min hand som tur var. Vi kom upp på vårt rum och han sparkade av sig skorna och sprang in på vårt rum. Jag följde efter. Han stängde dörren och vände sig mot mej. Jag stod några meter ifrån honom. Det kändes inte bra men jag kände inte att det va rätt tillfälle att flytta på mej. Vi stod där. Tittade på varandra. Jag såg smärtan i hans ansikte. Han var förkrossad.
- Du, förlåt, han förstår inte, jag hoppas du inte är sårad, jag ska fixa det här vi behöver bara.. Började han.
Jag lyste upp efter första meningen, jag avbröt honom mitt i allting och såg att han behövde en kram. Jag sprang mot honom, hoppade upp i hans famn. Hans starka armar fångade mej och lyfte upp mej precis som om jag vore en liten bebis. Jag kramade om hans huvud. Han höll mej tajt runt mina lår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...