När vi kom upp till hotellrummet sjönk vi ner på soffan båda två. Vi var trötta i benen efter att ha gått hela dan. Jag la mej i Justins knä och han började pilla med mitt hår. Sen böjede han sej ner över mej för att kyssa mej. Då knackar det på dörren.
- Meen! Sa han surt. Tyvärr! Vi är upptagna! Retades han.
Jag fnissade medan han gick för att öppna. Jag hörde hur dörren öppnas och han börjar prata med någon. Jag hörde inte vad de sa, men jag kände igen Scooters röst. Efter en stund hör jag hur dörren stängs igen och Justin kommer ut i vardagsrummet. Han såg förvånad ut.
- Vad ville han? Frågade jag nyfiket.
- Han bad faktiskt om ursäkt! Sa Justin med ett leende.
- Oj vad sa han? Undrade jag.
- Han bad om ursäkt för hur han hade reagerat, och att det var inte meningen att vara otrevlig. Han var bara orolig för mitt eget bästa. Men han litar på dej! Sa Justin glatt.
- Va bra! Då kanske det blir lite bättre stämning nu då! Sa jag och log brett.
- Jaa, och han sa att vi kan åka när som helst! Bara vi är där om en timme. Förklarar Justin.
- Vi åker nu! Sa jag och hoppade upp ur soffan.
- Ok, om du tycker det så! Sa Justin och gick mot hallen.
- Är det nåt jag ska ha med mej? Frågade jag.
- Nää.. Inte vad jag vet, sa Justin och vi började ta på oss skorna. Vi gick och knackade på Scooters dörr. Han öppnade.
- Hej! Vi hade tänk att åka nu med detsamma så jag kan visa Esther runt. Är ni klara? Frågade Justin.
- Jaa då! Vi väntade på er! Gå i förväg ni till bilen så hämtar jag de andra! Sa Scooter glatt.
- Okej! Vi ses! Sa Justin, tog min hand och gick mot bilen.

Det var konstigt. Det inga andra som åkte med i samma runda. Vi satt själva i vår hytt och alla andra hytter var tomma. Jag brydde mej inte om det heller. Då började vi åka. Vi kom högre och högre upp. Efter ett tag tog Justin av sig luvan. Wow vad långt man såg. Det var vackert att se London upp ifrån. Fast vackrast var ju Justin. Det kunde ingen ändra på. Jag kollade ner på alla människor. De var mindre än en myra. De såg ut som små små prickar som rörde sig. Nu var vi högst upp. Plötsligt stannade hjulet.
- Va? Sa jag förskräckt.
Justin log lurigt.
- Men? Den ska väl inte stanna? Hallå! Är vi fast? Sa jag oroligt.
Justin fortsatte att kolla på mej med samma luriga leende.
- Jaa.. Vi är fast. Tillsammans. Sa han, la sin hand runt min kind och kysste mej sakta.
Ja såklart. Det var det Justin hade bokat in med biljettförsäljaren. Jag fnissade till.
- Vad? Sa Justin och våra läppar särades lite.
- Dummer! Sa jag och la mina armar runt hans hals. Mina händer flätades in i hans hår och jag började lägga tyngden på honom. Han la sig sakta ner på bänken vi satt på. Han kysste mej om och om igen. Jag kunde gärna va fast här uppe lite till tänkte jag för mej själv. Efter ett tag började vi åka igen.
- Neeeeeej... Sa jag skämtande.
Han skrattade lågt och smekte min kind.
Sen drog han på sig luvan igen. Stackare tänkte jag för mej själv. Tänk att alltid behöva ha luva och keps, eller livvakter varje gång man ska nån stans. Vi det gick fort att komma ner och vi klev ut ur hytten. Justin gjorde ett tacktecken mot biljettförsäljaren och vi gick.
- Okej, vad är klockan.. Sa jag och tog fram mobilen. 16.00 borde vi göra oss redo för genrepet? Det gör inget om vi kommer tidigt, du kan få visa mej runt. Sa jag.
- Jaa du har rätt.. Vi är väl rätt färdiga va? Frågade han.
- Jaa jag tror nästan det.. Tack för en underbar dag! Sa jag och kramade honom.
- Sweetheart, tack för att du orkade göra min dag till den bästa! Sa han och kramade mej tillbaka. Vi gick mot hotellet.

Okej, vet att det här inte har nåt med novellen att göra, men jag kommer lägga ut annat också. Btw, är i deppmode nu. Allt suger och jag vill bara sova livet ut. Jag är trött på allt och vill helst bara skita i allt o försvinna. Menmen.. Det vet vi alla att det inte går. Har ni nånsin haft dagar, där ni inte riiiktigt vet varför ni är så ledsna på allt? Så har jag det just nu.. Novellen gör mej i för sej lite gladare och tanken på Justin kan ju alltid muntra upp en! Men javenneh.. Det är skolan, alla läxor, killar, vänner, livet överhuvudtaget. Screw it , säger jag bara. Ibland vill man bara försvinna en liten stund, och komma tillbaka när det känns bättre. Förlåt för att jag delar med mej av mina himla problem, som är helt ointressanta för er, men har ni tid över, får ni gärna kommentera era Kik namn. Det vore kul att få se vilka det egentligen är som läser bloggen. Kommentera så kikar jag er så fort jag kan. Puss o kram på alla!

[Bild]

Vårt hotell låg väldigt bra till. Vi började med att gå i några affärer. Vi plockade ut outfits till varandra och provade massor av kläder. Det va en annan sak jag gillar med honom. Han är mode intresserad. Nästan inga killar är det. Men han minsann. Vi när vi var klara började jag ta upp min plånbok. Justin tryckte ner den i väskan igen.
- Höh! Jag trodde du visste allt om mej?! Sa han och smilade. Jag skulle aldrig låta min dejt betala!
- Men.. Sa jag.
- Du.. Jag tjänar 60 miljoner per år.. Har du nåt mer att säga? Sa han och kysste min hjässa.
- Men jag får be dej om en sak... Här får du kreditkortet, gå och betala, jag väntar här! Sa han och gav mej ett kort.
- Åh justja, koden är 1256! Sa han.
- Ehm..Tack! Sa jag och gick mot kassan.
När jag såg vad det blev sammanlagt fick jag nästan en hjärtattack. Det va inte några tusen det. Jag tog kassarna och gick mot Justin. Han tog min hand och vi gick. Vi köpte oss varsin smoothie från Crussh och gick ner mot ån.
- Är du höjd rädd? Frågade han.
- Nää.. Svarade jag oförstående.
Han nickade huvudet mot andra sidan ån. London eye.. Såklart! Jag nickade och log. Vi gick dit. Han köpte biljetter och började diskutera om nånting med biljettförsäljaren. Jag försökte höra vad de sa.
- Men snälla! Sa Justin.
- Nej, vi kör inte med sånt! Sa biljettförsäljaren.
- Har du en dotter? Frågade Justin.
- Eeh.. Jaa? Sa biljettförsäljaren.
- Är det möjligtvis så att hon gillar Justin bieber? Frågade han.
- Jaa? Ursäkta vart vill du komma med det här? Frågade biljettförsäljaren surt.
Justin lyfte lite på luvan och visade sitt ansikte. Han tog fram papper och penna. Han skrev sin autograf och höll fram den mot honom.
- Är vi överens? Frågade Justin.
Biljettförsäljaren nickade stelt.
Justin gick tillbaka till mej.
- Vad var det där om? Frågade jag.
- Äh.. Problem med priserna bara.. Sa han och tog mej till en vagn.
Jag tyckte det lät skumt, eftersom han som tydligen tjänade 60 miljoner per år, men brydde mej inte riktigt.

När jag står för att välja tröja hör jag hur dörren dras åt sidan. Jag vänder mej hastigt om. Förstås såg jag Justin stå lutad mot väggen med armarna i kors.
- Åh du är hopplös! Skrek jag åt honom.
- Och du är snygg! Sa han retsamt.
Jag suckade, och vände ryggen till men kunde inte låta bli att le.
- Jag såg det där! Sa Justin.
- Nej det gjorde du inte! Sa jag och försökte låta allvarlig.
Jag kände hur han kom bakifrån. Han la undan håret på min axel och kysste min hals. Hans armar lindades runt min midja. Då fnissade jag till.
- Hah! Sa ju det! Sa han och tog ena armen runt mitt lår och lyfte upp mej.
- Jag ger mej! Sa jag medan jag skrattade.
- Bäst det du! Sa han och snurrade runt mej.
Jag skrek och skrattade. Sen satte han ner mej på sängen. Han han höll i mina händer.
- Vad vill du göra nu? Frågade han.
Jag ryckte i hans armar och han föll ner på mej.
- Oj gjorde det ont? Frågade han stressat.
- Ser jag så klen ut? Frågade jag och kysste honom djupt.
- Tydligen inte! Sa han, tog tag runt min kind och kysste mej igen. Mellan pauserna skrattade vi bara.
- Nej nu räcker det, sa jag och släppte hans läppar.
Han kollade förbryllat på mej. Jag log.
- Får jag iallafall ta på mej en tröja? Frågade jag.
- Helst inte, men ok, sa han busigt.
- Tss.. Sa jag och gick mot garderoben. Jag valde min rosa favorit blus.
- Nu är jag hungrig! Sa jag.
- Jag med! Sa Justin och jag såg att det ryckte i hans mungipor.
- Vad? Frågade jag.
- Du får se! Sa han lurigt.
Jag kollade oförstående på honom och gick ut i köket. Nä! Nå mat behövde jag då inte oroa mej för. Justin hade fixat alltihop. Amerikanska pannkakor såklart. Det fanns smör och sirap. Och alla olika frukter och bär man kunde hitta på jorden. Jag var verkligen imponerad.

Plötsligt känner jag hur hans läppar trycks mot mina. Med ett leende öppnar jag mina ögon. Det första jag ser är hans ansikte. Det jag helst ville se när jag vaknar upp. Jag fnissade.
- Sådär skulle jag gärna vakna varje morgon! Sa jag busigt.
- Inte mej emot! Sa han och kysste mej igen.
Jag la märke till att han redan var påklädd.
- Vad är klockan? Frågade jag med en morgonröst.
- 11.30 Jag lät dig sova! Sa han.
- Va oj! Du skulle ha väckt mej! Sa jag förskräckt.
- Nej.. Du är intressant när du sover. Jag gillar att titta på dej. Eller snarare lyssna. Sa han och log ett sånt där flirtigt leende.
- Nej du driver! Åh vad pinsamt! Jag har säkert sagt nåt konstigt! Sa jag och förstod precis vad han menade. Jag hade ju hört av andra att jag kunde prata i sömnen.
- Nejdå! Du säger bara att du älskar mej. Sa han och log snett.
- Hah.. Det visste du väl redan? Sa jag.
- Mm.. Men nu vet jag att du verkligen menar det, sa han och blinkade med ena ögat.
- Jag måste iallafall duscha nu! Sa jag och skuttade upp ur sängen.
- Värst vad morgonpigg du var! Sa han.
- Bara när jag vet att jag ska få spendera en dag med dej! Sa jag, tog min handduk och gick ut ur sovrummet. Jag gick till badrummet och såg mej i spegeln. Usch tänkte jag när jag såg mitt morgon face. Fattar inte hur Justin klarar av att se mej på morgonen. Jag hoppade in i duschen.
- Diiieee in yoour aarms! I wouldn't miiiind.. Cuz everytime u touch me I just.. Började jag sjunga.
Sen gick jag ut ur duschen.
- Crap! Sa jag högt för mej själv.
Jag hade glömt kläderna. Jag snodde en handduk runt mej och gick ut ur badrummet. Jag försökte låstas som ingenting när jag gick förbi Justin i vardagsrummet. Han höjde på ögonbrynen när jag gick förbi.
- Äh skit på dej! Sa jag och fortsatte gå mot sovrummet.
Jag hörde hur han skrattade i bakgrunden. Jag gick och drog på mej underkläder och ett par shorts.

- En godnatt puss? Frågade han.
- Absolut! Sa jag och kysste honom. Det blev fler än en såklart. Vi låg och kollade på varandra i timmar kändes det som. Hans ögon- perfekta. Hans läppar- perfekta. Hans hår- perfekt. Hela han! Tillslut blev mina ögonlock för tunga. Jag somnade. Jag drömde om honom. Hans avslappade ansikte bredvid mitt. Han sov djupt. Det var tyst och det ända jag hörde var hans djupa andetag. Plötsligt öppnades hans ögon. Han kollade på mej. Jag log. Men inte han.
- Justin.. Hur är det? Frågade jag förskräckt. Du ser helt skräckslagen ut, har det hänt nåt?
- Esther.. Du drömmer.. Vi har aldrig möts, viskade han och hans ansikte försvann.
Jag kände hur tårar föll nerför mina kinder. Jag satte mej hastigt upp. Jag var förkrossad. Jag visste inte var jag var eller vad som hände. Tills jag hörde en röst säga:
- Duu.. Hur är det? Du gråter!
Jag vände mej om. Och han satt där. Lika vacker som vanligt.
- Justin! Sa jag och kastade armarna om honom. Han kramade mej hårt.
- Gumman.. Du har drömt! Det var bara en dröm! Jag är här.. Jag är med dej! Sa han tröstande.
Tårarna fortsatte rinna. Även fast jag visste att drömmen var över.
- Vill du berätta om den? Frågade han.
- d..d..du försvann! Sa jag med gråten i halsen.
Han kramade mej hårdare.
- Det är över! Jag är här och jag lämnar dig inte! Sa han med ett lugn i rösten som gjorde att jag kände mej bättre.
- Lägg dig ner! Klockan är mycket.. Vill du att jag sjunger för dej? Frågade han.
- Mmm.. Sa jag och släppte taget om hans hals. Jag la mej ner och han la sig bakom mej. Han höll om mej hårt för att visa att han var alldeles bakom mej. Han började nynna på " I never let u go ". Allt kändes mycket bättre nu. Nu när jag visste att han var här. Han skulle inte lämna mej. Det visste jag.

Nu såg jag honom knappt. Men jag kände hans närvaro. Bara en svag siluett av hans perfekt formade ansikte såg jag framför mej. Han kom närmare och kysste mej. Lääänge. Jag tog tag runt hans hals och drog honom närmare. Han panna trycktes mot min och hans ansikte gled ner för mitt ansikte. Över min nästipp. Mina läppar. Ner mot min hals där han stannade. Jag kände hans djupa andetag.
- Jag tror inte du vet hur mycket jag älskar dej, Sa han tyst.
- Pff.. Var det ända jag fick ur mej.
- Tänk om vi inte hade träffats! Sa han och kollade upp.
Jag tog tag i hans kinder med mina händer.
- Det skulle vi iallafall. Vi är menade för varandra! Sa jag och pussade hans nästipp.
Han la sig bredvid mej och tog tag i mitt lår. Han drog upp det upp mot hans höft och smekte min hud. Jag kysste hans ansikte. Jag la mej mot hans hals igen och andades in hans doft. Åh han luktar såå gott! Jag gäspade.
- Är du trött? Frågade han.
- Äh.. Lite kanske, svarade jag.
- Ska vi byta till sängen? Frågade han.
- Aah.. Klockan är ändå 1, sa jag.
Vi gick mot badrummet och började borsta våra tänder. Justin stod vid handfatet. Jag kramade honom bakifrån och han log.
- Jajäkajej! Sa han med munnen full med tandkräm.
- Ursäkta? Frågade jag.
- Jajärskarej! Sa han och försökte låta tydligare.
- Ursäkta? Frågade jag igen.
Han spottade ut.
- Jag älskar dig! Sa han tydligt.
- Ursäkta? Sa jag för att retas. Jag hade hört vad han sagt redan från början. Han tog tag i mej och lyfte upp mej i famnen. Precis som om han bar en hund. Han gick mot sovrummet. Han kastade sig på sängen och jag skrattade ihjäl mej. Vi låg där ett tag. Sen satte han sig upp i skräddar ställning.
- Nu kan du byta om! Sa han och iakttog mej.
- Ha ha ha.. Sa jag och försökte låta uttråkad.
- Jag skojar med dig baby! Sa han och kröp ner i sängen och tog upp mobilen. Jag bytte om och kröp ner bredvid honom.