Konserten nådde sitt slut. Fansen skrek högre än nånsin nu. Nu hade han tagit av sig tröjan också, så det kanske var därför. Då sa han:
- Ok nu är det såhär.. Jag och mitt crew har kommit på en liten tävling. Vi har tagit reda på vad alla i det här rummet heter, ooch.. Det namn jag ropar upp.. Får en dag + naaatt... Med mej!
Fansen fick en hjärtattack. Alla började skrika och hoppa och blev helt tokiga. Vissa svimmade till o med.
- Omg tänk om det blir nån av oss!!?? Sa Katie förhoppningsfullt.
- Mmh.. Tänk va! Sa jag uttråkad.
Då kom Alfredo in i rummet med en korg full med tusentals små lappar.
- Ok hörrni.. Kan ni vara lite tysta.. Då drar jag en lapp då.. Eehm.. Är ni taggade? Frågade Justin.
" JAAAAA " sa alla på en gång.
- Okeeej.. Sa han medan han rotade i korgen efter en bra lapp. Ok. Den här tar jag! Sa han och höll upp lappen i luften. Han började väcka ut den sakta. Fansen skrek.
- Ok den personen.. Som kommer få vara med mej i ett dygn.. Äär.. Eehm............... Sa han och stannade plötsligt av nånting.
Alla väntade förväntansfullt.
- .... Esther ..
Jag fick en hjärtattack.
- Justin.. Efternamn? Sa Alfredo som om Justin vore dum i huvet.
- ... Clarkson..Svarar Justin lite halvt oroad och förvånad.
- Ok, Esther Clarkson! Kom upp på sceen! Ropade Alfredo ut till publiken.
Jag dog för tillfället. Jag kunde inte förstå det. Jag skulle få träffa honom igen. Jag visste inte riktigt om jag ville, men innerst inne ville jag såklart.
- OMG OMG OMG! ESTHER DU SKA UPP PÅ SCEN ÅÅH GRATTIIIS! Skynda dig nu!! Sa Katie och gav mej en kyss på kinden.
Jag var fortfarande i chock. Det här hände bara inte. Jag gick med tunga steg mot scenen. Jag såg hur Justin letade efter mej med blicken i folkmassan. Tillslut, när jag stod framme vid scenen fick vi ögonkontakt. Jag såg hur han kollade oroligt på mej. Hans pokerface gick sen över till det största leende jag nånsin sett. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Sen slog han ut sina armar mot mej med ett leende. Det gick bara inte att motstå. Jag sprang upp på scenen mot honom och kastade mej i hans famn. Han kramade mej hårt. Hans kramar var så varma. Så trygga. Jag kände att jag hörde hemma där. I hans armar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...