Vi satt och tittade på varandra ett tag. Det kändes konstigt. Det var nåt i hans ögon som jag inte kände igen. Han brukar inte kolla på fans på det sättet. Jag tittade på våra händer. Han släppte min hand och rådnade faktiskt lite.
- Men vad gör du här då? Sa jag då för att byta samtalsämne. Jag kände att jag hade fått modet tillbaka.
- Believe tour du vet, ska du dit? Frågade han
- Neej tyvärr..! Sa jag. Men jag menar du brukar väl ha ett privat plan?
- Jaa.. Men det är lite komplicerat.. Sa han och kollade lite sorgset på mej.
- Jag lyssnar.. Sa jag och kollade på honom.
- Jo, när man är kändis.. Kan man ibland vilja leva som andra människor. Det är så tråkigt att åka i samma plan hela tiden. Och ha någon som kommer och tittar till dej var fjärde minut. Det är svårt att förstå om man inte vart med om det själv :) sa han.
- Jaha! Haha, jag kan ba drömma om att få åka i ett privat jet. Sa jag med ett flin.
- Haha! Skrattade han. Åh hans skratt. Det var nog det mest underbara ljud som finns. Jag hade väl hört det förut på någon intervju eller så, men aldrig såhär. Det lät ännu bättre i verkligheten.
Vi satt och pratade i timmar och jag tröttnade aldrig. Han berättade om sitt liv som popstjärna, och jag berättade om mitt vanliga tråkiga liv, som han verkade tycka va väldigt intressant. Det kändes som om vi alltid varit kompisar. Han berättade grejer som jag aldrig skulle trott. Vi berättade hemligheter och i samma stund sa han.
- Nejmen oj! Vad håller jag på med? Här sitter jag och berättar om mitt privat liv för ett fan.
Jag tittade sorgset på honom. Och det klart. Jag var väl bara ett fan. Han trodde väl säkert att så fort vi kliver av planet twittrar jag om allt han sagt. Då såg han mej i ögonen.
- Förlåt. Det var dumt. Det var inte meningen att såra dej. Det är bara.. Ett ord, blir ett sånt hääär stort ryckte i min värld. Sa han.
- Men inte i min. Sa jag.
Då log han, flyttade sej närmare mej o gav mej en lång kram. Det kändes skönt. Hans varma kropp trycktes mot mej och det kändes bra. Det kändes rätt. Man kunde bara inte va arg på honom. Jag ville inte släppa taget. Och tydligen inte han heller.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...