Jag spärrade upp ögonen och slog handen för munnen. Ett litet kvävt ljud kom ut från min mun. Jag kunde inte fatta det. Bredvid mej, på ett flyg till London, satt självaste Justin Drew Bieber. Min idol, förebild och framtida man i mina drömmar. Jag kunde inte röra mej eller prata. Ett tag trodde jag att jag skulle svimma.
- Ju Ju Jus.. Fick jag fram
- Sssshhh! Sa han. Jag vet att det kommer som en chock, men snälla, försök att undvika att planet får en hjärtattack.
Jag förstod vad han menade. Det satt säkert andra tonårs tjejer omkring oss som skulle flippa ur om de fick veta att de satt på samma plan som Justin Bieber.
Jag sa fortfarande ingenting, bara stirrade på honom.
- Så.. Var det något speciellt du ville mej? Sa han och log med ett sånt där flörtigt leende.
- Eeh.. Ne nej.. Sa jag tyst.
- Haha, hörru.. Det här kommer inte att funka, sa han. Ta ett djupt andetag med mej.
Jag andades in, och ut.
Han tog min hand.
- Känns det bättre nu? Sa han och såg mej rakt i ögonen.
- Mmmmmh! Sa jag, och fortsatte stirra in i hans underbara gyllenbruna ögon.
- Vad heter du? Sa Justin
- Eh Eh Esther. Sa jag
Nu när jag hade samlat mej tillräckligt sa jag:
- Förlåt. Jag skulle inte reagerat så starkt. Och jag är ledsen för att jag blev arg, jag förstår varför du inte vill visa dej.
- Äh det är lugnt! Sa han. Du skötte dej bra. Du skrek ju inte iallafall.
Jag log. Han log tillbaka. Jag rådnade och han tog ett fastare grepp om min hand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...