Men vem var han?
Jag tänkte och tänkte men kunde inte komma på vem det var. Planet lyfte. Plötsligt var vi uppe i luften. Då fick jag en snilleblixt.
- Ursäkta, sa jag. Kan jag få komma förbi så jag kan gå till badrummet? Det måste väl ändå funka tänkte jag. Då måste jag väl ändå få en skymt av hans ansikte.
- Öh... Han drog åt luvan och gick ut mot mittgången för att släppa förbi mej. Men han vände sej om när jag gick förbi. Då blev jag sur! Vad hade han emot mej? Luktade jag illa? Hade jag en snorkråka i näsan? Jag gick till toaletterna. Jag såg mej i spegeln. Jag såg ut som vanligt. Då bestämde jag mej för att prata med honom. Jag smällde upp dörren, och gick mot min plats. Han stod kvar i mittgången för att slippa resa sej en gång till. Jag satte mej snabbt och kollade på honom. Han satte sej, och gömde ansiktet ännu lite till. Nej nu tänkte jag.
- Hörru, sa jag. Jag har inte precis missat att du inte vill prata med mej eller visa ditt ansikte. Jag vet inte varför, men det är ganska retsamt. Jag känner igen din röst. Jag vet inte vem du är, men kan du va snäll och sluta va så blyg? Jag bits inte precis.
Jag var nöjd med mitt lilla tal. Nu måste han väl ändå förstå.
Han suckade. Kollade sig omkring, precis som om han inte ville att nån annan skulle blanda sig i vårt lilla samtal. Sen vände han sig mot mej och drog ner luvan till axlarna.

 

Micheline

28 augusti 2013 21:16

SNÄLLA MER!!! DE ÄR SJUKT BRA ❤❤❤❤😍😍😍😍 IM IN LOVE👌👌

lifewithbieber

28 augusti 2013 21:28

Åh taack så mycket! Det kommer mer, vänta bara tills imorrn

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...