Esther är 18 år, bor i Los angeles och är en stor belieber.

Justin är 18 år, bor i los angeles och är den han är.

Esthers perspektiv: Nu stod jag på flygplatsen. Jag såg inte fram emot den långa resan till London. Jag hade flugit själv en gång förut, men då var det bara i 2 timmar, nu skulle jag flyga över natten. Usch vad långt tänkte jag för mej själv. Då ropade de ut i högtalaren:
- Nu börjar vi borda planet från Los Angeles till London. Los angeles till London.
Jag stod nästan först i kön. Jag visade passet och gick mot planet. Jag satt längst bak. Skönt tänkte jag för mej själv, då sitter jag ostört. Jag puttade upp väskan på hyllan och satte mej ner. Då tänkte jag på London. Vad kul det skulle bli att träffa Katie igen. Vi som varit så nära kompisar innan hon flyttade hade nästan tappat kontakten. Jag satte på mej hörlurarna och blundade en stund. Fantiserade om allt kul vi skulle göra tillsammans. Sen kände jag hur någon trampade på min fot.
- Aj! Sa jag besvärat.
- Oj förlåt! Sa en röst.
Rösten lät bekant. Jag tittade blygt upp på personen som satt bredvid mej. Han hade en hoodie som gömde hans ansikte. Jag märkte att han inte ville visa sej eller prata med mej så jag tittade bort.

 

Julia ditt största fan

28 augusti 2013 21:03

Jag älskar dig!! Du är perfekt!! Sluta aldrig!! Du kommer bli en författare! Love u sis<3

lifewithbieber

28 augusti 2013 21:16

Bby tack! Mer kommer imorrn

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han ramlade baklänges så jag hamnade över honom. - Vill du? Frågade han igen men med ett leende den här gången. - Det är såklart jag vill! Sa jag och drog fingrarna igenom hans hår. Sen halvsatte hans sig upp och jag hamnade i hans knä. - Men duu...

Jag sprang efter honom in i sovrummet. Han hade redan hunnit få på sig en skjorta och stod och knäppte den. Attans, flinade jag för mig själv. Han vände sig om och såg oförstående på mig. - Vad är det som är så kul? Frågade han och jag märkte att ha...

När allt var klart och Justin hade fått på sig en tröja begav vi oss mot hotellet. Nu var jag rätt så trött. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag. Snabbt kom vi till hotellet och vi skyndade oss upp för trapporna. Jag tog av mig skorna...

- Okej nu är jag ensam, sa jag. - Okej först.. HUR HUR HUR?!? Nästan skrek hon i luren och jag skrattade. Då fick jag dra hela historien. Hur jag träffade honom på planet, hur vi behövde skiljas åt. Hur jag kom till konserten och vann en dag med ho...

Believe 43. Då blev det tyst. Eller inte tyst, jag hörde fortfarande musiken från scenen. Nu kändes det hemskt. Världen måste få veta. När det här är över då? Ska vi skiljas åt då? Folk kommer se mig med honom och det kommer bli kaos. Jag sjönk ne...