Alla började gå mot bussarna. Jag hade fortfarande Justina arm runt mina axlar och jag hade armen runt hans midja. Jag kände att det var nåt som jag inte hade nåt emot att vänja mej vid. Dessutom reagerade inte teamet lika starkt nu så det kändes bra. När vi gick in i bussen blev jag chockad. Jag trodde inte de va såå stora! Det var som en liten lägenhet. Det fanns soffor och en tv, datorer och musikapparater. Visserligen hade jag sett Justins större bussar med sängar och sånt på tv, men denhär var alldeles lagom tyckte jag. Justin drog ner mej på en soffa. Han satte sig bredvid mej och frågade:
- Känns det bra?
- Jaa bättre än bra! Svarade jag.
Han log mot mej. I samma stund slog det mej.
- NEJ VÄNTA! KATIE! Skrek jag.
- Vad!? Sa Justin oroligt.
- Min vän.. Hon jag var här med ikväll! Alla mina grejer är hos henne! Jag måste säga hejdå! Sa jag panikslaget.
- Jaja det är ordnat, Alison pratade med henne efter konserten. Vi åker förbi hennes lägenhet och hämtar upp dina grejer. Sa Justin lugnande.
- Jaa vad bra! Sa jag och kände mej lugn igen.
Bussen började åka. Fansen sprang som galningar bakom den. Alla satt och pratade och skrattade och jag förstod hur roligt de måste ha varje gång de va på turné. Plötsligt var vi utanför Katies hus. Jag gick ut ur bussen och Justin följde efter.
- Justin du behöver verkligen inte följa med! Sa jag.
- Jo! Jag tror att din vän skulle uppskattade. Svarade han.
Han hade nog rätt i det.
Vi gick upp till tredje våningen och knackade på dörren. Katie öppnade.
- Hej Katie, vi kommer för att säga hejdå och hämta mina grejer, sa jag med ett leende.
Hon sa ingenting bara stod och gapade.
- Skulle du vilja ha en kram? Sa Justin med ett snett leende.
- Mmmh! Var det ända Katie fick fram.
Justin höll ut armarna och gick mot henne. Han gav henne en lång kram och jag kollade på hennes ansikte som låg mot hans axel. Hon var verkligen i chock. Jag flinade mot henne och skrattade till lite grann. Justin släppte taget och frågade:
- Får vi komma in?
- Jaa absolut. Sa Katie lite mer samlad än förut.
- Tack så mycket, sa jag med ett flin och kramade henne från sidan. Justin gick in.
- Är du chockad eller? Sa jag retsamt.
- Justin bieber. Är i MIN lägenhet! Omg! Sa Katie upphetsat.
- Jag ska bara gå och packa ihop mina grejer. Jag sen måste jag hitta Justin, sa jag och gick till sovrummet. Jag hade redan packat det mesta så det gick fort.

När vi kom ut ur rummet satt alla och iakttog oss. Jag log mot alla. Alla såg så häpna ut.
- Vad? Frågade Justin surt.
- Hon.. Är väldigt lugn.. Sa Alison imponerat.
- Alla andra brukar gråta och skrika när de träffar Justin.. Men du.. Wow.. Du är som om ni känt varandra i några dar.. Sa scooter.
Då började vi skratta. Båda två i kör. Alla kollade oförstående på oss.
- eeh.. asså.. det är så.. Började Justin när plötsligt Alfredo kom in i rummet.
- Nemen heej! Du är tjejen från flygplatsen va? Säger han och kollar på de andra.
- Jaa juuste! Visste att jag kände igen henne! Es Esther va? Sa Ryan.
- Känner ni varandra? Frågar Scooter.
- Eehm.. Asså.. Hon satt bredvid mej på flygplanet, och ehm vi lärde känna varandra.. Förklarade Justin.
- Jaha, så ni är vänner? Frågar Alison.
- Jaa precis! Sa jag snabbt för att rädda situationen.
- Jaha! Trevligt att ni får tid att umgås nu då. Sa Alison.
- Mm.. Sa Justin och kollade på mej.
- Ehm.. Skulle ni kunna va snälla och förklara vad som händer nu då? Sa jag lite blygt.
- Jo.. Det är såhär.. Vi kommer stanna här i London i några veckor, för vi ska ha lite fler konserter och vi ska spela in lite låtar i studion. Men nu först kommer Justin ha lite lediga dagar, och då kan ni umgås. Berättar Scooter.
- Ok! Vart ska vi bo? Frågade jag.
- Vi har hyrt ett rum på ett av de finaste hotellen. Blir det bra?
- Jaa absolut! Sa jag.
Jag reagerade lite extra när jag hörde att de hade hyrt ETT rum. Jag undrade om de sa fel eller menade allvar.
- Super! Då drar vi till hotellet! Sa Alfredo.

Vi stod där på scenen och kramades. Mobiler och kameror filmade det hela. Jag blev förvånad att Justin inte släppte taget för att tänka på ryktet.
- Förlåt, viskade han i mitt öra och släppte taget.
- Så det blir alltså Esther här, som får spendera en dag med mej! Det ska bli jättetrevligt! Sa Justin glatt.
- Tack så mycket för att ni ville lyssna på konserten idag. Ni är de bästa fansen man kan ha! Tack älskar er! Sa han ut till den hysteriska publiken. Han började gå backstage. Jag stod där som världens tönt och fattade inte vad jag skulle göra. Han gick tillbaka till mej och sa:
- Du följer med mej!
Han blinkade med ena ögat och tog min hand. Han tog med mej backstage. Det första jag såg var olika scenarbetare som höll på med ljudet och annat. Sen såg jag crewet. Ryan, Alfredo, Alison och alla andra.
- Men vänta här nu.. Sa Ryan när vi gick förbi.
Jag vinkade, men Justin låtsades inte om de. Han tog mej till hans closetroom. Justin stängde dörren och låste. Sen vände han sig mot mej. Jag såg honom i ögonen. Han kollade på mej som om jag vore det vackraste han nånsin sett. Han tog sats, sprang mot mej och lyfte upp mej i hans famn. Jag började skratta och kramade om hans halls.
- Förlåt. Jag skulle aldrig gjort sådär mot dig. Jag är så ledsen. Jag menade inte att såra dig. Du vet.. Jag tänkte att vi aldrig mer skulle få träffas igen och ..Det kändes bara jobbigt att bli.. Ännu mer.. Kär i dej. Sa Justin och rådnade lite.
När han sa det trodde jag inte att jag kunde bli lyckligare.
- Du vet att jag älskar dej mer än nånsin nu va? Sa jag kärleksfullt.
- Du har känt mej i 3 dar, sa han och skrattade.
- Njaa.. DU har känt mej i 3 dar. Men JAG har känt dig ända sen 2008. Sa jag och skrattade också.
Då började vi båda skratta. Sen släppte han ner mej på golvet och la händerna runt min midja.
- Jag tycker om dej. Väääldigt mycket.. Sa jag.
- Jag tror faktiskt att jag tycker om dej ännu lite mer. För vet du? Sa han charmigt.
- Nej? Sa jag.
Då böjde han sig ner tills våra ansikten bara var någon millimeter ifrån varandra och viskade:
- Jag älskar dig!
Sen formade han sina läppar efter mina och kysste mej mjukt. Då fick jag en stöt igen. Precis som förra gången. Tänk att jag fortfarande inte hade vant mej.
- Mmm.. Det där gillar jag. Sa jag när hans läppar särades från mina.
- Jaså.. Följ med mej hem så får du mer.. Nej jag skoja, vi måste iallafall gå till de andra nu. Sa han och la armen över mina axlar när vi gick ut ur rummet.

Konserten nådde sitt slut. Fansen skrek högre än nånsin nu. Nu hade han tagit av sig tröjan också, så det kanske var därför. Då sa han:
- Ok nu är det såhär.. Jag och mitt crew har kommit på en liten tävling. Vi har tagit reda på vad alla i det här rummet heter, ooch.. Det namn jag ropar upp.. Får en dag + naaatt... Med mej!
Fansen fick en hjärtattack. Alla började skrika och hoppa och blev helt tokiga. Vissa svimmade till o med.
- Omg tänk om det blir nån av oss!!?? Sa Katie förhoppningsfullt.
- Mmh.. Tänk va! Sa jag uttråkad.
Då kom Alfredo in i rummet med en korg full med tusentals små lappar.
- Ok hörrni.. Kan ni vara lite tysta.. Då drar jag en lapp då.. Eehm.. Är ni taggade? Frågade Justin.
" JAAAAA " sa alla på en gång.
- Okeeej.. Sa han medan han rotade i korgen efter en bra lapp. Ok. Den här tar jag! Sa han och höll upp lappen i luften. Han började väcka ut den sakta. Fansen skrek.
- Ok den personen.. Som kommer få vara med mej i ett dygn.. Äär.. Eehm............... Sa han och stannade plötsligt av nånting.
Alla väntade förväntansfullt.
- .... Esther ..
Jag fick en hjärtattack.
- Justin.. Efternamn? Sa Alfredo som om Justin vore dum i huvet.
- ... Clarkson..Svarar Justin lite halvt oroad och förvånad.
- Ok, Esther Clarkson! Kom upp på sceen! Ropade Alfredo ut till publiken.
Jag dog för tillfället. Jag kunde inte förstå det. Jag skulle få träffa honom igen. Jag visste inte riktigt om jag ville, men innerst inne ville jag såklart.
- OMG OMG OMG! ESTHER DU SKA UPP PÅ SCEN ÅÅH GRATTIIIS! Skynda dig nu!! Sa Katie och gav mej en kyss på kinden.
Jag var fortfarande i chock. Det här hände bara inte. Jag gick med tunga steg mot scenen. Jag såg hur Justin letade efter mej med blicken i folkmassan. Tillslut, när jag stod framme vid scenen fick vi ögonkontakt. Jag såg hur han kollade oroligt på mej. Hans pokerface gick sen över till det största leende jag nånsin sett. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Sen slog han ut sina armar mot mej med ett leende. Det gick bara inte att motstå. Jag sprang upp på scenen mot honom och kastade mej i hans famn. Han kramade mej hårt. Hans kramar var så varma. Så trygga. Jag kände att jag hörde hemma där. I hans armar.

Vi gick ut till vardagsrummet. Vi satte oss ner och hällde upp varsin kopp te.
- Okeeej.. Sa hon hemlighetsfullt. Eftersom att jag vet att vi båda gillar Justin Bieber.. Såå.. TADAAA!
Hon höll upp 2 biljetter. Till Believe tour. Först blev jag glad. Sen blev jag ledsen. Sen blev jag glad. Sen blev jag orolig. Sen blev jag arg. Sen blev jag glad igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Överraskad? Sa hon förhoppningsfullt.
- Eeh.. Jaaa.. Sa jag och försökte låta glad.
- Ååh gullesnutt, du är så förvånad så du knappt kan prata! Sa Katie och såg nöjd ut.
- Ehe.. Det hade jag verkligen inte väntat mej.. Tack så jättemycket Katie! Du är bäst! Sa jag med ett tillgjort leende.
- Visste att du skulle bli glad! Sa hon.
Vi pratade hela kvällen tills teet var slut. Sen gick vi och la oss tidigt för att det snabbare skulle bli imorgon. Jag tänkte på vad som skulle hända imorgon. Tänk om han såg mej. Vad skulle han tänka. Då hade jag ljugit. Skulle han säga något efter konserten? Ojojoj.. Vad skulle jag säga om han kom fram till mej? Äsch.. Det finns inget jag kan göra nu så jag får vänta och se vad som händer imorrn. På morgonen vaknade jag kl. 11. Det va skönt att sova ut. Katie var uppe och hade redan fixat frukost. Vi åt i lugn och ro och sen drog vi ner på stan. Katie skulle visa mej allt. Jag tror faktiskt vi var igenom nästan hela London om jag ska va ärlig. Men London var annars en fin stad. Större än vad jag trodde. Vi gick i affärer och åt på ett mysigt café. Vi hade en skön dag. Jag hade glömt hur kul det var att vara med Katie. Hon var speciell. Hon var inte som alla andra kompisar. När vi kom hem var klockan 17.00 Konserten skulle börja klockan 20.00 men vi ville vara i god tid, så vi började göra oss i ordning inför kvällen. Vi stod vid våra platser klockan halv 8. Vi såg scenen rätt bra, även fast vi satt på läktaren. Konserten startade. Justin såg i för sej ut som en liten plutt, men det var som om jag ändå kunde se de fina konturerna i hans perfekta ansikte. Precis som jag hade gjort på planet. Och när jag hade varit 2 cm från hans ansikte. Och när mitt ansikte hade nuddat hans ansikte. Nej! Stopp Esther sluta! Tänk inte på det! Han sjöng alla mina favorit låtar, och det kändes liksom på nåt konstigt sätt att han sjöng för mej. Just precis mej. Äsch. Glöm och dröm tänkte jag.

Plötsligt tappade jag förståndet. Sakta sjönk jag ner på golvet. Jag hade aldrig tänkt mej att det skulle bli så svårt att säga hejdå. Jag skulle förberett mej på det här. Jag satt där nere på golvet, och plötsligt öppnades dörren. Flygplatsens vaktmästare klev in i rummet. Han såg mej.
- Men lilla gumman här kan du ju inte sitta hela dan, sa han.
- Jag har inget bättre för mej.. Sa jag.
- Jo det tror jag säkert, sa han.
- NEJ FÖR MIN STÖRSTA KÄRLEK LÄMNADE PRECIS MEJ! Sa jag och sprang ut ur rummet. Tårarna rann ner för kinderna medan jag sprang. Sen kom jag på att jag hade en väska som fortfarande rullade på bandet. Jag sprang dit, och en ensam väska stod bredvid bandet. Jag tog den och sprang mot taxin. Jag tog den första jag såg och hoppade in.
- Vart vill du åka? Sa taxichauffören.
- Oxfort Street. Sen hittar jag. Sa jag snabbt med gråten i halsen.
Han körde dit i full fart. Jag gav honom pengarna och sprang ut ur taxin. Jag torkade bort tårarna, och gick mot Katies lägenhet. Hon stod utanför och väntade på mej. Jag sprang mot henne.
- HEEJ ESTHEER! Sa Katie. JAG HAR SAKNAT DEJ SÅÅÅÅ MYCKET!
- OCH JAG HAR SAKNAT DIG KATIE! DET ÄR SÅ KUL ATT SE DIG!
Jag gav henne en kram och vi gick in. Hennes lägenhet var inte så stor. Men den va mysig. Den var dekorerad med fina doftljus, blommor och tavlor. Jag tyckte om det. Jag tänkte att när jag får råd med en egen lägenhet skulle jag ta inspiration här ifrån. Hon hade bäddat jättefint till mej med en luft madrass på golvet. Allt kändes lite bättre nu när jag var med henne.
- Waow.. Du har verkligen gjort fint här. Sa jag imponerat.
- Vad kul att du tycker om det! Jag har verkligen jobbat med det, sa hon med ett leende. Vill du ha lite te?
- Åh Katie det skulle passa perfekt just nu, tack gärna! Sa jag.
Hon gick till köket och började ta fram tepåsar.
- Så.. Hur gick flygresan då? Frågade hon.
- Eeh.. Bra. Svarade jag osäkert.
- Skönt.. Du, jag tänkte att vi kunde sätta oss i vardagsrummet och prata lite, så ska du få en överraskning.

Då tar Justin mej till ett litet rum. Ingen var där. Han tog av sig luvan. Där var han. Vackraste människan på jorden.
- Vad gör vi här? Sa jag
- Jag har bestämt träff med mitt crew här. Och jag tänkte att det var en bra plats vi kunde säga Hejdå ostört på, Sa Justin.
Jag såg honom i ögonen. Det var tyst. Och när stämningen var som bäst öppnades dörren.
Det var Alfredo och Ryan. Men varför! Tänkte jag surt.
- Hej Justin vi ska g.. Woow snyygg! Viskade Alfreo till Ryan.
- Tjeenaaare snygg. Sa Ryan.
Jag rådnade.
- Justiiiin.. Sa Fredo och kollade på våra händer. Justin släppte min hand.
- Hej killar, dethär är Esther. Hon satt bredvid mej på planet. Sa Justin.
- Hej. Sa jag lite blygt.
- Men. Justin. Du skulle inte prata, eller visa dej för någon. Sa Ryan surt. Jag fnissade till vid tanken på vad som hade hänt igår.
- Eh jaa.. Började Justin. Men.. Det blev inte så.. jag eehe.. hon sa.. men jo.. Äsch! Jag litar på henne okej? Hon är inte som alla andra!
Det pirrade till i magen på mej när han sa det. Jag kände mej speciell.
- Okej visst. Vi ses vid bilen, vi tar din väska från bandet. Sa Alfredo.
Sen gick han och Ryan följde efter. Vi följde de med blicken. Justin stängde dörren.
- Jaha.. Ehm.. Då måste vi tyvärr skiljas åt här.. Ehm.. Började han. Jag avbröt honom snabbt och kastade mej med armarna runt hans hals. Jag kände hur hans armar lindades runt min midja. Jag ville inte att han skulle gå. Jag kände hur en tår föll ner för min kind och landade på hans axel. Jag torkade snabbt bort den. Sen kollar jag på honom. Hans vackra ansikte. Plötsligt böjer han sig ner mot mej och trycker sina mjuka läppar mot mina. Han kysste mej. Justin bieber kysste mej. Jag kysste Justin Bieber. Jag kunde inte tro det. Plötsligt släpper han taget.
- Vad? Säger jag undrade. Gjorde jag nåt fel?
- Nej.. Jag bara.. Det här funkar inte. Jag måste gå.
Och han gick. Han bara gick. Allt var över det visste jag. Jag skulle aldrig mer få se honom.

Hej! Jag skulle bli jätteglad om jag fick lite kommentarer! Ni får gärna kommentera vad ni tycker om novellen, och om jag får många kommentarer kanske jag lägger ner ännu mer tid på att skriva nya kapitel! Jag vill att så många Beliebers som möjligt ska få läsa novellen, så känner ni nån som ni tror skulle uppskatta den får ni gärna tipsa om bloggen! Kraam!